Först börjar våren smyga i gång och med den kommer allt som oftast oberäkneligt väder. Kanske en och annan hagelskur. Någon av dem kan vara så kallat ”slomhagel”, alltså den hagelskur som kommer strax innan norsen, eller slommen som den också kallas tar sig upp i Klarälven för att leka. Då kantas älven av människor med stora håvar.
Den lilla norsen heter på latin Osmerus eperlanus och den blir normalt inte större än tio till tolv centimeter lång som vuxen. Men i Vänern händer det att den blir upp emot 30 centimeter. Den brukar leva i stora stim, djupt ner under dagtid. Men när kvällen kommer stiger de upp mot ytan för att äta djurplankton. En sak som utmärker norsen är att den luktar gurka. Till färgen är den silverglänsande och halvt genomskinlig med fettfena, stort huvud, stora ögon, stor mun och kraftigt underbett. Sitt namn har den fått från ordet nor som betyder ”den smala”. Men den kallas även slom och norskung. Det engelska namnet är European smelt. Den lilla norsen är Värmlands landskapsfisk och den är en mycket viktig länk i näringskedjan både i Vättern och i Vänern. I Vättern skulle storrödingen inte ha funnits utan norsen och i Vänern skulle insjölaxen svälta ihjäl om den inte fanns. Gösfisket i Hjälmaren skulle också äventyras utan denna lilla fisk. Länsstyrelsen i Värmland hävdar att 70 till 90 procent av all fisk i Vänern är just nors.
När norsen blivit könsmogen vid ett till två års ålder söker de sig upp i någon av de älvar eller åar som mynnar ut i den sjö där de lever. Detta gör norsstimmen under tidig vår, när isen börjar lossa. Då leker den på grunt vatten och i och med det blir den ett lätt byte för slomfiskarnas håvar. Eftersom den bästa fiskelyckan oftast kommer med mörkrets inbrott brukar det bli en och annan öppen eld vid älvstranden. Många av de som fiskar slom har pannlampa där de står och lutar sig ut över vattnet. Cissi Leibring bor nära älven på ena sidan och är uppvuxen på den andra sidan. Hon har varit med och slommat många gånger.
– När jag var barn, band pappa fast mig och min kompis Eva i ett varsitt tjockt rep runt magen så vi kunde nå fram till älvkanten och slomma, men vi kunde inte trilla i. Det var klokt, tycker jag. Minns också när jag slommade som barn och jag hade en liten egen håv som dock blev för tung och jag tappade håven. Men pappa Åke stod bredvid och fångade min lilla håv i den stora håven, berättar hon.
För några år sedan när Cissi var ute och gick utmed älven fick hon uppleva något som kanske inte så många fått vara med om.
– Strax före Lisasand, på Forshagasidan av älven, fick jag se att det glänste som en megastor kittel full med silverpengar mitt i älven. Det rörde sig och blänkte alldeles fantastiskt. Jag stannade upp och såg helt förundrad över detta fenomen. Till slut förstod jag att det var slommen som var så tätt på varandra, typ som en ormgrop. Jag stod kvar länge och tänkte att detta kommer jag nog aldrig få se igen, säger hon.
Det finns arkeologiska utgrävningar som har visat att slomfisket fanns redan på stenåldern. Att fiska med en håv som sänks ner i vattnet finns dokumenterat redan på 1600-talet. I en publikation av Carl von Linné finns en likadan håv som används än i dag på bild. Slomfisket finns även med i Selma Lagerlöfs bok Mårbacka och även i Lars Anderssons böcker. På 1950-talet serverades nors på många restauranger i Stockholm och när Tore Wretman drev Operakällaren var friterad nors mycket uppskattat på matsedeln.
Slommen är enkel att rensa. Den läggs på en skärbräda. Huvudet lossas försiktigt med en kniv som sedan förs åt sidan varmed hela tarmpaketet följer med. Stjärten knipsas av och efter sköljning är det bara att börja laga till den knaperstekt eller som kokt nors med nykokt potatis och pepparrotssås. Norspannkaka är ett annat sätt att äta fisken. Den kokas och vattnet hälls av med ett durkslag. Därefter blandas fisken ned i pannkakssmet. Sedan gräddas pannkakan i ugn och avnjutes med varm matättika.
I dag har många thailändare som bor i Sverige upptäckt slommen. Även många med ursprung i de baltiska länderna uppskattar slommen. Men det finns även många infödda svenskar som fiskar slom. Det är en stark tradition som håller i sig ännu in i våra dagar och som verkar kunna fortsätta länge till.
Bli först med att kommentera