Den vackra gula byggnaden ligger nästan nere vid Klarälven. Älven skymtar mellan de höga lummiga träden i ”slottsparken”. En av de närmaste grannarna är campingen och det är inte så långt till fabriken.
Numera är det Stora Enso som huserar på fabriksområdet men på den tiden slottet byggdes var det Karlafors Fabrikers AB, som höll till på samma plats.
Det pastellgula slottet byggdes av företaget som disponentbostad från början. Bland annat användes tegel från bolagets tegelbruk som låg i Skived. Det stod klart 1882. Den förste disponent som bodde i slottet hette Gustaf Undén. Han var ingenjör och bror till apotekare Viktor Undén som drev apotek Örnen i Karlstad. Guftaf och hans fru Alfhilda Kaijser stannade i Forshaga i tio år.
En annan disponent som också lär ha bott i slottet hette Karl Johan af Ekström. Det finns ganska mycket att läsa om Karl Johan af Ekström i Albert Janssons bok Forshaga Verk och Vila från 1975.
Karl Johan föddes 1850 och tog studenten i Stockholm 1871. Sedan läste han bergkemi i tre år innan han fick sin första tjänst som bokhållare och kassör i Älvkarleö bruk. 1878 flyttade han till Värmland och blev bruksingenjör i Älvsbacka norr om Molkom.
År 1886 kom han till Forshaga och blev disponent. Senare var han en av de som var med och byggde upp Forshaga Linoleumfabrik som tillverkade golvmattor av hög kvalitet. Dessa mattor gjorde Forshaga berömt i hela landet. Det fanns länge en butik i Forshaga centrum som sålde golvmattor men produktionen av linoleummattor flyttades till Göteborg redan 1909. Butiken låg i det hus som kallades Träffen tidigare och som idag heter Familjecentrum.
Idag finns det ingen verksamhet som säljer golv från den ursprungliga produktionen kvar i Forshaga. Namnet Forshaga golv behöll företaget ända till någon gång runt millennieskiftet, numera heter företaget Forbo och enligt hemsidan ingår det i en schweizisk koncern bland 36 filialer.
Men trots det står det så här på deras hemsida;
” 1896 – ”Linoleum AB Forshaga” grundas för tillverkning av linoleummattor. Företagets första fabrik inryms i ett nedlagt glasbruk i Forshaga, Värmland.”
Än idag känner många till Forshaga Golv som det senare kom att kallas.
1892 gick Klarafors Fabrikers AB i konkurs. Då bildades ett nytt bolag som fick snarlikt namn, Klarafors AB. Det gick några år men 1896 var produktionen igång i fabriken igen. Då flyttade disponent Albert Holmgren in i slottet.
När Klarafors AB så småningom blev en del i storbolaget Mölnbacka-Trysil AB 1906 var han fortfarande disponent och bodde kvar i slottet. Men 1912 flyttade familjen Fielding in. Engelsmannen David Fielding arbetade som verkställande direktör.
Han var änkling och hade elva barn mellan tre och 19 år. Med sig hade han sin syster, Elisabet Kohlström. Hon var själv änka och tog hand om barnen åt sin bror. Hela familjen flyttade senare till Deje.
Enligt uppgift slottet byggdes om 1912 till två tjänstemannabostäder. Vilka tjänstemän som bodde på slottet därefter är lite oklart. Men från 1929 bodde överingenjör Björn Gregertsen på slottet och han bodde kvar till en bit in på 50-talet. Torsten Rådberg utsågs till disponent och vice VD för Mölnbacka -Trysil. Han, hans hustru Margareta Fielding, dotter till David, och deras tre barn flyttade in på slottet och bodde där fram till 1945 då Torsten gick i pension. Då flyttade de till en villa i Löved.
Under tjänstemännens tid i slottet fanns det från början en heltidsanställd man som såg till att det fanns ved och dricksvatten. Det fanns kakelugnar i nästan alla rum och vedspisar i köken. I badrummen fanns badkar, handfat och wc-stol med dragsnöre och i källaren en stor vedeldad varmvattenberedare och ett bykkar. Slottet var tidigt med indraget vatten men det var inte drickbart eftersom det hämtades direkt från älven.
Ritningar som den norske arkitekten Arne Pedersen lämnat efter sig visar att taket i salongen sänktes 1945. Det är även han som har ritat den öppna spisen som finns där nu. När tjänstemännen bodde i Slottet fanns det grönsaks- och fruktodlingar i drivbänkar och växthus.
Det gjorde att de som bodde där var självförsörjande på grönsaker och frukt. Det lär även enligt uppgift ha funnits en dansbana i nedre delen av slottsparken. Det är ingen som vet om den fanns där redan innan själva slottet byggdes.
På senare år har slottet använts av kommunen för konferenser och kurser. Innan dess har huset använts av flera andra verksamheter, till exempel Telia, Komvux och det har även använts som vandrarhem.
Under några år höll AME, kommunens arbetsmarknadsenhet, till i källaren. Det var en serviceenhet som handlade, körde ut mat hämtade och lämnade tvätt åt äldre och gjorde liknande arbetsuppgifter.
På första våningen finns en ingång på gaveln närmast älven. Det går en ståtlig stentrappa upp till dörren där. Där var entrén till de båda tjänstebostäderna som fanns på varsitt våningsplan. I trappan upp mot andra våningen hängde tidigare några gamla bilder på hur slottet sett ut tidigare.
På långsidan som vetter ut mot baksidan finns två balkonger. Den nedersta hade förr en svängd trappa ner i trädgården. Men den är borta idag.
Inger Stenström arbetade som husfru på slottet i många år. Hon skötte bokningar av lokaler och såg till att allt fungerade när besökarna kom. Konferensverksamheten var enbart till för Forshaga kommun. När Inger gick i pension anställdes ingen ny husfru på Slottet.
De som behövde använda huset fick i stället sköta sig helt själva. Inger säger att det fanns en pärm med en hel del material om slottets historia.
Tanken var att den som ville veta mer om huset skulle kunna titta i den. Men den försvann och ingen verkar veta var den är idag.
Inget slott utan ett eget slottsspöke. Även det här slottet har sitt eget spöke. ”Bleka Malin” var pigan som bodde högst upp i tornrummet. Hon dog en hastig död där på 1920-talet och sägs gå igen i huset sedan dess.
