Det fanns en hel hop industrier i Forshaga på 1800-talet och en bra bit in på 1900-talet. Nu finns bara en stor industri kvar, Stora Enso, även om den också krymper. God Helg-tornets neonskylt är en hälsning från den tid då industrierna flockades vid Forshagaforsen.
I anslutning till en av de två sulfitfabrikerna som låg på industriområdet fanns ett syratorn. Inne i tornet tillverkades lut som skulle användas i kokeriet där flisen kokades och blev till massa. Utanpå tornet fanns en skylt med en hälsning till Forshagaborna, GOD HELG stod det.
Vid 1800-talets början utvecklades flera industrier som drevs av flera olika bolag vid forsen i Forshaga. Från 1860 och fram till slutet av 1800-talet fanns det även ett glasbruk. I början på 1900-talet fanns inte mindre än två sulfitfabriker, en sulfatfabrik, ett träsliperi, ett tidningspappersbruk och en fabrik för tillverkning av linoleummattor i Forshaga. Mattfabriken startades på 1890-talet men flyttade till Göteborg 1909. Då byggdes i stället en spritfabrik i anslutning till sulfitfabriken. I slutet på 1800-talet var Forshaga en av Värmlands största industriarbetsplatser och det fanns uppskattningsvis runt 500 anställda då.
Någon gång i början av 1900-talet, då elektriciteten började flytta in i husen byggdes ett transformatortorn på Bergsstigen i centrala Forshaga. Det lär ha varit ett tjugotal man involverade i det bygget. Tornet var central mottagning av el från kraftstationerna i Frykfors och Dejefors. Strömmen distribuerades via transformatortornet vidare ut i samhället. Det som transformeras i en transformatorstation är spänningen i elen. Det är hög spänning i de ledningar som ligger närmast krafkällan och därför måste den bli lägre innan elen går att använda i ett vanligt vägguttag. Förr var transformatortorn vanliga över hela landet. Men idag behövs de inte längre och många har rivits. Att de byggdes som torn beror på att de var kopplade till luftledningar.
I början av 1900-talet fanns det en man i Forshaga som hette Ludvig Larsson. Han sålde mattor från linoleumfabriken i sin mattaffär. Den fanns kvar långt efter att fabriken flyttat till Göteborg. Ludvig satt som ledamot i styrelsen för Forshaga Elektriska tillsammans med en kamrer vid namn Alarik Ahlstrand som senare, 1921, blev Forshagas första ordförande i kommunfullmäktige. När de byggde ett nytt syratorn vid sulfitfabriken 1937-38 försvann GOD HELG-skylten. Då blev det protester bland folket. Ludvig och Alarik såg till att Elbolagets styrelse beslutade att skylten skulle flyttas till transformatorstationen på Bergsstigen. Troligen tändes den på sin nya plats för första gången någon gång under åren 1939-40. Då blev folk nöjda igen. Sedan dess har neonskylten hälsat folket i Forshaga GOD HELG varje helg.
När 2000-talet hade gjort sitt intåg hade transformatortornet för länge sedan slutat vara i tjänst. Då ägdes det av en privatperson och det hade stått tomt länge. Neonskylten började bli sliten. Då beslutade kommunstyrelsen att Forshaga kommun skulle köpa in tornet. Sagt och gjort, ägaren sålde det för en billig peng och kommunen rustade upp skylten. Tornbyggnaden har tre våningar och är uppförd i rött tegel försedd med ett plåttak. Idag har rutorna krossats i nedre änden av tornet. Det är ingen aktivitet alls i själva byggnaden men när kommunen köpte det fanns planer på att göra något av byggnaden som skulle komma till nytta. Ett förslag var att anordna en klättervägg. Men ännu har inget hänt.
Artikeln har tidigare publicerats i Värmlandsbygden >>
Källor: Boken; Papper och massa i Värmland, red. Lennart Stolpe samt Helge Forseryd och Willy Håkanssons skrifter.




Det är ju den bilden vi hänvisar till på vår hemsida! Spännande story. På vår hemsida kan ni läsa mer om hälsningen GOD HELG 🙂
Hur är det med skylten, finns den kvar? Har det blivit en klättervägg?