Höstmörkret har lagt sig över Storgatan i Forshaga. Men i hörnlokalen som en gång i tiden var en bank, lyser det hemtrevligt. Där inne sitter flera utmed ett långbord och målar och pysslar. Annelie Norlén har öppnat keramik och hobbyverksamhet och i bankvalvet står rader av vita keramikfigurer och väntar på att få färg.
För Annelie började det egentligen med att hon såg en gran i ett fönster hos en granne.
– Jag tyckte den var så fin. Den hade en ljuskälla på insidan prismor och det lyste så fint. Jag berättade för en kompis som heter Marie om grannens gran. När hon kom hem till mig och såg hon granen hos grannen sa hon att hon kunde måla en sådan. Kan inte göra en sådan till mig då, frågade jag. Det kan jag väl, sa hon. Sedan pratade hon med sin kurslärare Kamilla. Men hon tyckte att Marie skulle ta mig med sig mig dit så jag fick måla själv. Jag bara skrattade när jag hörde det för jag kunde ju inte måla, sa jag. Men på den stigen är det. Jag följde ändå med och målade en liten gran och sedan var jag helt såld på det här, säger hon och skrattar.
Under alla år som gått sedan den dagen har Annelie fortsatt måla på keramik. Hon har utvecklat sitt måleri och tekniken bakom att få fram olika effekter. Det finns olika knep att få färger och former att komma fram på olika sätt. I butikslokalen står rader av burkar med olika sorters färger och penslar.
Butiken öppnade 1 augusti i år. Men det var inte självklart att hon skulle ha eget företag hon jobbade heltid i Karlstad tidigare. Men på grund av mer eller mindre jobbiga saker som hände i hennes liv blev det en dag för mycket. Hon orkade inte fortsätta utan blev sjukskriven under en längre tid. Efter ett tag fick hon ett halvtidsjobb och där var hon under en period. Men tjänsten försvann och hon blev uppsagd. Alla som läser tidningar vet hur det kan vara att hamna i den situationen idag. Att vara sjukskriven och arbetslös är ingen dans på rosor. Det gäller att ha ork nog att kunna bolla med myndigheter som ibland ställer till synes orimliga krav.
– Men keramikmålningen är mitt brinnande intresse och jag hade börjat fundera på att starta eget. På Arbetsförmedlningen var de inte positiva när jag berättade om min idé och då började jag tvivla. Men trots det grodde idén i mig ändå. När Försäkringskassan beslutade att jag skulle bli utförsäkrad och skulle inte få ett öre till blev jag helt knäckt. Men det var i den situationen som jag ändå blev stark. Jag blev trött på alltihop och bestämde mig för att jag skulle sköta mig själv! Jag ska starta eget och jag ska driva min verksamhet på heltid. Bära eller brista, säger hon med eftertryck.
Annelie hade redan gjort sig ett namn inom kallmålning. På Facebook har hon administrerat grupper där medlemmarna kan gå in och få tips av varandra. Kallmålning handlar om att måla på en färdig keramikform.
– Keramiken som man målar på bränns först i en ugn på 1060 grader. Det är en flytande lera som hälls i en gipsformjedan får den stå i en timma innan man välter formen så att överbliven lera rinner ur. Gipset suger åt sig vatten som finns i leran och det blir även ett lager lera kvar på insidan. Den får stå och torka ett tag innan gipset tas bort. När det är borta filas och formas leran innan den åker in i ugnen för att brännas., säger Annelie.
Under en helg åkte hon till Rättvik och höll en kurs för en grupp. Det var jätteroligt och i skrivande stund planeras ytterligare en kurshelg i Hedemora. På kvällarna kommer kursdeltagare på besök till butiken för att måla och koncentrationen är hög. Annelie går runt och tipsar och ger råd medan deltagarna målar. Under höstlovet blir det en kurs för barn. Även under de andra loven under året vill Annelie ha sin verksamhet öppen för barn. En annan idé är att även skapa företagsevent. Att lära sig måla på keramik kan vara ett bra alternativ för företag som till exempel vill ha kick-off.
– Jag har även börjat prata om samarbeta med ett studieförbund. Vi får se vart det leder. Men den här verksamheten är absolut ett alternativ för många. Alla kan måla på keramik, det är jag ett bevis på, säger Annelie avslutningsvis.
Text och bild: Cicci Wik
Bli först med att kommentera