Man kan säga att Kinesiologi och Kiropraktik är nära besläktade. Det började på 60-talet med att en kiropraktor började fundera över varför en kota som han flyttat lade sig fel igen.
– Om han nu hade satt den på rätt ställe varför åkte den då tillbaka? Det var då han kom på att det var musklerna som höll kotan på plats. Han började arbeta med musklerna i stället för att skjuta kotor.
Det är många muskler som håller en kota på plats och de som finns på ena sidan kan vara spända medan de på den andra sidan är för lata helt enkelt.
I första hand försöker en kinesiolog få den lata muskeln att börja arbeta. Går inte det så gör vi den starka svagare.
Den som säger det heter Ulrika Almgren. Hon är diplomerad kinesiolog och tar emot klienter för behandlingar hemma i sitt lilla hus i Olsäter.
På 20- 30-talet kom en del forskning som har använts i kinesiologin. Kiropraktorn Terence Bennett och hans asistent forskade till exempel om vaskulära reflexpunkter, punkter som ökar blodgenomströmning i musklerna. I osteopaten Frank Chapmans forskning låg fokus på lymfatiska reflexpunkter som ökar lymfflödet i kroppen.
– Det är mycket tack vare de här forskarna som vi kinesiologer kan göra ett bra jobb idag. Det går att se kinesiologi som en gren av kiropraktiken eller som en vidareutveckling av kiropraktiken. Jag tar inte i så som en kiropraktor gör, kinesiologi är en snällare behandling, säger Ulrika.
Obalans mellan muskler i ett muskelpar kan uppstå om du till exempel har skadat dig. Då kompenserar kroppen genom att låta den friska halvan muskler arbeta mer än de som skadat sig. Det kan också bli obalans om en person har ett stillasittande jobb och inte sitter bra eller om det handlar om ett ensidigt jobb med monotona rörelser. Då får vissa muskler mer träning än andra och då uppstår också obalans. I längden kan en sådan obalans leda till att smärta uppstår och det är då en kinesiolog kan hjälpa till att hitta balansen i musklerna igen.
Det handlar om att stärka musklerna så att de kan hålla kroppens skelettdelar på plats på rätt sätt. Massage kan vara en del i behandlingen men en kinesiolog använder flera behandlingsmetoder.
– Man använder till exempel akupunkturpunkter. Vid knäna har du punkter som är för axlarna. Dem kan vi använda för att stärka axelmusklerna. Sedan kan du behöva stretcha men det får du i hemläxa, det gör inte jag. Jag brukar uppmana till passiv träning. Bland annat säljer jag en luftkudde som man lägger på sin stol. När du sitter på den balanserar du hela tiden och det ger kroppen träning. Det fina i kråksången är att när man rör sig på det sättet medan man sitter så är det många små muskler mellan kotorna som får träning. Dessa små muskler håller igång syreflödet till hjärnan så att du orkar mycket bättre. Fysiskt blir du tröttare i kroppen men samtidigt blir du mindre trött i huvudet.
Ett annat bra sätt att träna passivt är att förvara saker som man använder ofta på översta hyllan. Då får du träning på köpet när du behöver ta ner det och de flesta av oss behöver träna mer än vi gör idag. Oftast har smärta i kroppen en fysisk anledning men Ulrika säger att den även kan uppstå efter ett psykiskt trauma av något slag.
– Men det brukar sällan flytta kotor, då blir det andra symptom i stället.
Ulrika började utbilda sig i kinesiologi 1996 och den 1 januari 1998 startade hon eget företag. Innan hon började med kinesiologi hade hon flera olika arbeten. Hon har bland annat jobbat i affär, på restaurang och i fabrik. Ursprungligen kommer Ulrika från Enköping, men för ett par år sedan flyttade hon till Olsäter där hon har köpt hus.
– Det är mycket bättre att bo här, säger hon med eftertryck. Det är svårt att förklara men jag känner mig hemma här trots att jag inte känner så många människor här än. Det är en känsla bara, här är jag hemma och det känns jättebra att bo här i Olsäter. Enköping ligger i ett ganska platt landskap, här är det mer kuperat och mer skog. Jag har alltid haft en dröm om att bo i hus också.
Ulrikas dotter, med familj bor bara några kilometer bort i Hällekil. Det var för att komma närmare dottern och barnbarnen som hon ville flytta till Olsäter. Men det var inte helt enkelt att bara flytta. Hon hade arbetat upp sitt företag i Enköping och hade en väntelista på två år när hon bestämde sig för att flytta.
– Det fanns de som försökte förbjuda mig. Någon sa till och med att jag var för gammal för att flytta. Men en och annan sa att det var kul för mig men vem skulle nu ta hand om dem.
I huset har Ulrika inrett två rum som behandlingsrum. I ett av rummen gör Ulrika behandlingar i kinesiologi och craniosacral terapi. Craniosacral terapi handlar om att stimulera kroppen att självläka genom att trycka lätt på rätt ställen. I USA och i England har den här metoden läkarstatus. I det andra rummet står en kristallbädd. Det är en bädd med en flerarmad lampa över. I änden på varje arm sitter en kristall genom vilka ljuset får gå. Kroppen har olika energipunkter och varje lampa placeras över dessa chakran, som det också kallas. Att ligga på bädden och bli belyst på det här sättet stimulerar kroppens självläkande krafter.
När någon ringer till Ulrika för att beställa tid börjar hon med att fråga dem vad de vill ska vara annorlunda i deras liv. Svaret är det meningen att de ska ha med sig när de kommer så de behöver inte svara på det med en gång.
– En del tycker att den frågan är jättesvår. När de kommer får de berätta lite om det och så får de lägga sig på behandlingsbädden på rygg med kläderna på och så lägger jag händerna på fötterna. Jag skannar dem genom att känna på fötterna med händerna. Ofta ser jag något när de kommer in genom dörren. Jag minns tydligt en gång hur jag tänkte, vem har dött? Det visade sig att det var så. Hon ville ha hjälp med sina höfter efter en förlossning. Det kröp fram, tre dödsfall, två av dem kunde hon prata om men det tredje vägrade hon prata om. Men jag såg det direkt, att det var någon som hade dött. Jag skriver alltid upp den första tanken jag får när någon kommer till mig men jag brukar aldrig berätta för dem vad det var jag tänkte. Men det är alltid den som berättar som bestämmer för det är den personen som lever i sin kropp och vet. Jag har erfarenhet av att behandla hur det brukar vara men jag vet inte hur det är att vara i den kroppen.
Text och bild: Cicci Wik
Den här artikeln har även publicerats i Forshagabloggen tidigare.
