På Drottninggatan i centrala Karlstad, inte så långt från kommunhuset, ligger Trygghetscenter. Där kan den som behöver det bland annat göra polisanmälan, lämna in hittegods, anmäla riskfyllda situationer, hämta blanketter och få råd om brottsförebyggande åtgärder hos Trygghetscenter. Där finns även Brottsofferjouren som ger stöd och hjälp till brottsoffer, vittnen och anhöriga.
De brott som det handlar om kan vara av alla sorter och den som kommer till Brottsofferjouren kan ha gjort en polisanmälan eller så behövs kanske stöd för att klara av att göra det.
– En del är osäkra på om de ska göra en polisanmälan eller inte och för oss handlar det ofta om att vara med i rättsprocessen.
Den som säger det heter Jenny Fernström, hon är tillförordnad verksamhetsledare för Brottsofferjouren.
När någon gör en polisanmälan är polisen skyldig att fråga om de önskar kontakt med brottsofferstöd.
– Svarar de ja så släpper polisen på sekretessen. Vi får deras namn, telefonnummer och brottsrubricering och så ringer vi upp. Polisen är skyldig att fråga men ibland kan situationen vara så stökig att det blir svårt. Då kan de kryssa i en ruta där de står ”kan antas vara i behov av stöd”. Men då kommer inget till oss. När det blir så ska polisen ställa frågan senare i utredningen. Men det är inte alltid de gör det.
Styrelsen och stödjarna arbetar ideellt men det finns även anställd personal. Jenny Fernström är en av dem. Asal Narimani arbetar som samordnare för bland annat hedersrelaterat brottsofferstöd.
– Vi har två uppdrag egentligen, ett brottsofferstödjaruppdrag och ett vittnesstödjaruppdrag. Vårt visitkort finns med i kallelsen till tingsrätten. En del ringer oss och säger att de ska vittna. Då kopplar vi ihop dem med en vittnesstödjare. De kan få se lokalerna i förväg så att de känner sig lite lugnare när den stora dagen kommer. Vi är mycket noga med att vi inte är psykologer eller terapeuter men vi kan det här med rättsprocesser och vet vad som kommer att hända. Om det är en person som vi märker behöver annan stöttning så försöker vi slussa vidare till terapeut eller psykolog, säger Jenny.
Den hjälp som brottsoffer får när de kommer till Brottsofferjouren kan se olika ut.
– Det kan vara mycket praktiskt med försäkringsbolag, brottskadeersättning och andra ersättningsanspråk. Det kan också vara att bara sitta och lyssna och vara medmänniska. Det kan också vara så att någon blir tilldömd en skadeståndsersättning och då börjar en ny process med kronofogden. Finns det inga pengar så kan man söka det hos Brottsoffermyndigheten. Det är också en process som de inte alltid orkar ta tag i själva.
Asal började arbeta hos Brottsofferjouren 1 januari 2014.
– Men jag har suttit i de här lokalerna förut eftersom jag har drivit rådgivningen Stella tidigare som har hållit på med hedersvåld sedan 2008. Nu är jag anställd hos Brottsofferjouren och arbetar med samma frågor fast inom ramen för deras verksamhet. Det handlar både om att ta emot personer som ringer till oss och om att vara ute och prata om hedersvåld på skolor och på andra platser där man är intresserad av att lära sig mer. I perioder kan det bli mycket att göra. Är vi ute och pratar om det här mycket så kommer det också in många ärenden, säger Jenny.
Det finns 93 Brottsofferjourer i Sverige och alla ser väldigt olika ut. Det är många som enbart arbetar ideellt, men man håller på med en organisationsutveckling där man strävar efter att alla ska ha anställd personal. Då blir det ett mer likvärdigt stöd.
Brottsofferjouren i Värmlands finansiering kommer från bidrag från tio Värmländska kommuner.
– Vi arbetar för att få fram en bra organisation och vi har största delen av administrationen i Karlstad, mycket för att tingsrätten finns här. Stödjare vill vi ha på så många orter som möjligt och vi vill ha mötesplatser. Vi kan inte ha kontor överallt men vi har kontor och lokal i Karlstad, Munkfors och Säffle. I Sunne sitter vi på deras nya Trygghetscenter. Där är vi varannan onsdag. Det finns även stödjare och mötesplats i Torsby men där har vi ingen egen lokal.
Brottsofferjouren har alltid behov av fler stödjare, särskilt i norra Värmland. Vi har några stycken men vill gärna bli fler. Det är inga specifika krav på en stödjare egentligen. Det handlar om att ha en positiv syn på människor.
– Vår huvudtanke är att människor är kompetenta att klara sina egna liv, men ibland kan man behöva lite hjälp. En stödjare ska vara en trygg och positiv människa och man ska vara över 18, en god lyssnare och man ska ha tid att ge av sig själv. Den som vill bli stödjare och som blivit godkänd av oss får gå en grundutbildning. Sedan får man göra praktik och efter det kan vi förhoppningsvis godkänna personen som färdig stödjare. Det är ett viktigt, och ibland tufft uppdrag, men jag vet att våra stödjare trivs väldigt bra med det som de gör.
Text & bild: Cicci Wik
