Brita berättade gärna

I en artikel som publicerades som julläsning i en av de värmländska dagstidningarna 1972 står att läsa om fru Brita ”Mimmi” Larsson i Forshaga. Hon var en kvinna som gjorde intryck på många. Trots att hennes far var direktör på bruket ville hon aldrig leva som en högreståndsperson. Hon var en snäll och vänlig person som gärna berättade om livet i Forshaga som det var när hon var barn.

Det var på senare år som Brita fick sitt smeknamn, ”Mimmi”. Barnbarnen tror att det kom sig av att någon av dem hade svårt att säga mormor så det blev Mimmi i stället.
Brita hade 14 syskon. Hennes pappa som hette David Fielding var ursprungligen engelsman, född 1857. Han kom till Forshaga från Moss i Norge 1908 för att börja sin arbeta som verkställande direktör hos Mölnbacka-Trysil.
Familjen flyttade först in på slottet men där bodde de bara i ett år sedan flyttade de vidare till Forshaga herrgård.
Men Herrgården finns inte kvar idag. Den revs när Tetra pak ville bygga en ny beläggningsmaskin på platsen. Men bygget blev aldrig av i Forshaga.
Det blev Sunne kommun som blev platsen för Tetra paks investering i stället.

David Fielding, som nyligen blivit änkling, hade med sig sin syster som även hon var ensam och änka. Hon hette Elisabet Kohlström men kallades Lizzi. Det blev hon som tog hand om alla barnen som då var i åldrarna tre till 19 år.
Tidigare, innan han kom till Forshaga, hade David gjort sig känd som pappersmakare och uppfinnare.
I artikeln från 1972 står att läsa att han uppfann ”kraftpapperet” när han råkade göra fel och misslyckades med ett papperskok.

Martin Odd är barnbarn till Brita. Han bor numera i Halmstad.
– Jag gör teater sedan 1980-talet och jag har gjort en hel del skildringar från vår moderna historia. Forshagas utveckling från början av 1900-talet rymmer ett fantastiskt material. I vår släkt har vi ju både Ludvig Larsson och David Fielding. Dessa två som ju var samtida, påverkade samhället en hel del och vi har Mimmis berättelser på rullband. Hon blev intervjuad 1974, när hon var 72 år. Det finns ytterligare en timmes material där hon berättar om sin uppväxt i Forshaga och även en del om sin svärfar Ludvig Larsson. Detta band är en guldgruva. Här finns berättelser som gjorda för att göra musikteater av. Så tänker en person som gjort och gör sådana föreställningar. Nu råkar jag vara just en sådan person. Och att någon gång få göra en musikteater om Forshagas spännande historia ligger högst på min lista över föreställningar jag vill göra. Min bror Peter Odd har redan anmält sig för att spela Ludvig Larsson, säger han.

Ludvig Larsson, drev en mattaffär i Forshaga. Han var återförsäljare för Forshaga Linoleum AB som startade upp en mattfabrik i Forshaga.
Från början låg Ludvigs butik på Bruksgatan men den flyttade sedan till den byggnad som i dag i folkmun kallas för Familjeträffen.
Ett stort gult trähus som ligger på Järnvägsgatan granne med Coop och Systembolaget.
Företaget som tillverkade mattorna, Forshaga Linoleum AB, flyttade däremot till Göteborg 1909 och bytte senare namn till Forbo Forshaga men mattaffären fanns kvar i flera år till i Forshaga. Ludvig blev så småningom Britas svärfar när hon gifte sig med sonen Erik.

Brita och Erik fick barnen Kerstin, Birgitta och Lars Ludvig. Det var lilla Kerstin som senare i livet blev Martin Odds mamma.
– När Brita gift sig med Ludvig Larssons son Erik flyttade de in på Furustigen 10, huset högst upp. Huset som ju finns kvar idag. De döpte det till Berghem och 1927 fick de första barnet, en flicka. Kerstin, min mamma. Några år senare flyttade de till Floragatan 3 som också finns kvar. Där bodde de tills Ludvig som hade det stora huset på Bruksgatan dog 1946 (tror jag). Sedan flyttade de in där och där döptes jag 1955, säger Martin.

I artikeln från 1972 berättar Brita flera små anekdoter hämtade från sin barndom.
Till exempel minns hon att patron af Ekström, som var disponent för Mölnbacka-Trysil hade en grön papegoja. Den hamnade hos ”doktor Thorélius” men han gav bort den till häradsdomaren på Rud. Det blev inte heller papegojans sista hem i livet utan den flyttade ytterligare en gång, till en dam som satt i rullstol.
Enligt Brita lär patron af Ekströms papegoja ha levt tills den blev 100 år gammal.

Doktor Thorélius bodde i en byggnad som gick under namnet ”Läkebo”, som låg på Storgatan, mitt emot där Bruksgatan börjar. Hans fru som hette Agnes var sjuksköterska och dessa båda var mycket uppskattade på sin tid.
Trots att det distrikt de arbetade i var stort var det aldrig någon av dem som klagade.

Brita nämner även en kusk som hade namnet Wall. Han blev en av hennes första bekantskaper då han körde barnen till slottet den första dagen i Forshaga.
Wall hade en häst som hette Boy och som troligen inte hade så mycket till övers för bilar. Hans uppgift var att dra järn från Solbergs men så fort han mötte en bil gick han hem.

Brita berättar vidare i artikeln att hon var med och samlade in pengar till kyrkbygget i Forshaga. När hon kom med bössan hände det att hon fick höra att de inte brydde sig om själva kyrkan.
Men en kyrkogård ville de gärna ha.
Innan Forshaga kyrka, med tillhörande kyrkogård stod klar var Britas svärfar, Ludvig Larsson, ofta med och hjälpte till med att ställa ut kistor med döda i vedbodar. Där hissades de upp i taket i väntan på transport till kyrkogården i Grava kyrka.

Det är många som minns Brita med värme. Det märktes när artikeln från 1972 hamnade i en grupp på Facebook. Om du är med där kan du söka upp gruppen och gå med. Namnet är ”Du vet att du är från Forshaga/Skived om”.