Strax innan södra infarten till Forshaga tätort, mellan riksväg 62 och Klarälven ligger några byggnader. Här fanns Dyvelstens Flottningsmuseum. Men det lades i malpåse 2015. Nu har diskussionerna startat om att öppna det igen.
Fram till 1959 användes platsen som skiljeställe av Klarälvens Flottningsförening (KFF). Här sorterades virket som kom flytande i älven norrifrån. Det fanns stora fack ute på älven där man sorterade stockarna med utgångspunkt från vilket träslag de var och till vem de skulle. När de var färdigsorterade buntades de i och bands ihop till långa släp som sedan bogserades ner till industrier vid Vänern. Bogserbåtarna som styrde och drog släpen på älven kallades Lustenbåtar. När museet var igång fanns flera arbetsbåtar som användes vid flottningen på plats som besökarna kunde se. Ibland låg de förtöjda utmed bryggan. Bland annat fanns Lusten 8 som har tändkulemotor. Som mest passerade runt en miljon fastkubik virke här per säsong, och upp till 400 personer arbetade vid Löveds skilje, vid Dyvelsten. Norr om Forshaga låg Lustens skilje, som var större än Löved. Vid Lusten kunde man under ett arbetspass ta emot ca 50-80 000 stockar per arbetspass, alltså ca 7 000 stockar i timmen.
När flottningen upphörde på älven, 1991, upphörde även verksamheten i verkstaden och smedjan vid Löved. Men 1996 öppnade Värmlands Museum ett flottningsmuseum i lokalerna. Här kunde besökare få se en flottningsverkstad, så som den såg ut när det begav sig. Den finns på första våningen i den största av byggnaderna. På andra våningen finns en utställning över flottningens historia. På området finns, förutom huvudbyggnaden, bland annat två flottarkojor, ett magasin och ett båthus. Flottarkojorna flyttades till Dyvelsten från Femtån och Kyrkebol i norra Värmland i samband med att museet öppnade. Den ena kojan är orörd och visar hur flottarna bodde då de var ute och arbetade längs älven. I den andra kojan finns idag museets reception och café.
Att flottningen är en viktig del av Värmlands och Klarälvens historia är ganska självklart. Det finns ett starkt intresse bland många, både politiker och andra, för att Flottningsmuseet ska öppna igen. Marken och byggnaderna ägs av Forshaga kommun och båtarna och övrigt utställningsmaterial ägs av Värmlands Museum. Museet lades i malpåse 2015 av ekonomiska skäl och så skulle det vara fram till 2021 sa man då. Under de år som gått har det funnits intressenter som varit villiga att köpa byggnaderna. Vid ett tillfälle fanns det en entreprenör som var villig att hålla museet öppet mot att han fick använda området i sin verksamhet. Men det har stannat vid planer och diskussioner.
Enligt en artikel i en av dagstidningarna har kommunen nu
bestämt sig för att se över möjligheterna att öppna museet igen. Kommunalrådet
Per Lawén säger att det har förekommit en del möten med Värmlands Museum.
– Vi har haft en del träffar och diskuterat med Värmlands museum. Privata
intressen vore intressant, någon form av båtverksamhet. Pengar är förstås en
viktig faktor, säger han.
En som också har läst artikeln och som hoppas att museet öppnar igen är Helena Lundgren Landin. Hon har tidigare arbetat på Flottningsmuseet och hon har nyligen gett ut en bok om flottningen på Klarälven. Nu arbetar hon i Pråmkompaniets depå i Skoghall. Det är ett företag som arbetar med bogsering och sjötransporter, bland annat isbrytning, bogsering, pråmuthyrning och bärgning av sjunkvirke.
– Jag hoppas man kan komma fram till ett beslut oavsett vilket. Museet var helt unikt i Sverige, det är synd att det fått förfalla så sen det stängdes. Pråmkompaniet där jag jobbar ville köpa fastigheten och inventarierna och driva museet vidare, men diskussionerna med kommunen och Värmlands museum kom ingen vart trots ett antal möten under 1,5 års tid. Men som jag tolkar artikeln tycks kommunen och museet nu ha konkreta förslag till vad som ska hända med flottningsmuseet.
Nedan bilder från utsidan museet januari 2019.
Bli först med att kommentera