Under en helg i september 2011 utspelade sig en musikalisk resa i den gamla kraftstationen i Dejefors. ”Tiden och historien, Mölbacka Trysil tur och retur” var titeln på musikteaterstycket som spelades. Publiken förflyttades till 1800-talet då bruksarbetare, pigor, patroner, smeder och annat löst folk levde.
Föreställningarna som Ulleruds Teateraktörer satter upp blev välbesökta. I samband med dem visas även en jubileumsutställning ”Ulleruds Teateraktörer 20 år”.
Ulleruds Teateraktörer bildades 1991 som en följd av en uppsättning av Aino Trossells pjäs ”Lusten finns och Gråten är borta”. När fabriken lades ner i Deje drabbades bygden av depression. För att motverka detta beställdes ett manus av författaren Aino Trossell som under några år bodde i Forshaga. På sin hemsida beskriver hon själv pjäsen som en sorts ”fucking Deje”. Huvudpersonen är Mona på Mon som anklagar sina föräldrar för att de såg till att hon fick växa upp i Deje. Hon träffar Gabriel från Stockholm som uppvaktar henne med blommor och Champange. Med honom gör Mona sedan en klassresa men hon har kvar en del av hjärtat i Deje. Pjäsen som tar upp både kärlek och fördomar hade urpremiär nere på fabriksområdet 1992 och spelades även 1993.
Gav bygden nytt liv
Linn Sönstebö Mossberg har varit engagerad i Ulleruds Teateraktörer sedan 1993, både som aktör, regissör och som konstnärlig ledare. Föreningen och pjäsen Lusten finns och Gråten är borta gav bygden nytt liv.
– Det gjordes studiecirklar och folk blev engagerade. Pjäsen tog upp problemet med sorgen över fabriken men det handlade också om att gå vidare. Det var många olika musikstilar och fantastiska texter, säger hon. Den blev en start med dunder och brak för föreningen, det var inte amatörer som fick för sig att starta en teaterförening. Men ska man hålla en sådan nivå krävs det pengar och professionalism givetvis.
Världens största scen
Föreställningarna avslutades efter två år. Men Linn, som är en av eldsjälarna i föreningen, var med och såg till att föreningen fortsatte vara aktiv.
– Vi gjorde en fars och några större revyer under några år. Vi var även med i en kavalkad av olika kulturföreningar, orkestrar och lokala förmågor som uppträdde utomhus på vad vi kallar ”världens största scen”. Den låg på stationsområdet nere vid Forstjärn i centrala Deje. Det fanns stora planer för området men det blev aldrig riktigt klart. Det var i princip bara ett jättestort scengolv men det blev välbesökt det kom High mycket folk för att titta och fika.
Mentor
När tio år hade gått, 2001, skulle Linn hålla i teaterkurser för ungdomar i samarbete med ABF. Där mötte hon Ulf Peter Pettersson som var med när föreningen startades upp i början på 90-talet.
– Han tyckte att jag skulle vara producent och sätta cheap nba jerseys upp Lusten finns Gråten är borta igen lagom till tioårsjubileet. Det trodde jag inte att jag skulle klara. Men han övertalade mig och han var jättebra som mentor. Jag lärde mig bland annat budgetarbete, det kunde jag inte så bra innan. Plötsligt stod vi där med en stor ensemble, orkester och en något omgjord föreställning. Så blev det nypremiär på en stor produktion igen. Enligt kritiker, publik och Aino Trosell vart det vassare. Bland annat var det ett lyft att ha en levande orkester vilket man inte hade haft tio år tidigare.
”Ulle bonde”
När det arrangemanget var gjort fanns det duktigt folk på och vid sidan av scenen. Då kom tanken på att göra ytterligare en föreställning. Det fanns en kulturskatt i bygden som hette ”Ulle bonde”, ett medeltida äventyr.
– Den hade haft premiär 1935 i Katrinebergsparken i Deje och den sattes även upp 1952. Det var en lärare, Fridolf Sjökvist, som skrivit manus. En numera bortgången entusiast i Deje som hette Håkan Ljunggren ville sätta upp Ulle Bonde igen och kom till mig och frågade. Det låg och grodde några år. rimmade Att göra en medeltidsproduktion var ganska mastigt och det krävdes en hel del research. 2003 års publik krävde även lite annat än 1935 och -52. Manuset uppdaterades och bearbetades lite och vi skrev musik. Vi hade hästar med på scen och det gjordes överfall. Vilken föreställning det blev, säger Linn med inlevelse när hon minns hur det blev.
Äventuren
Ulleruds Teateraktörer har gjort ytterligare en uppsättning av ”Lusten finns Gråten är borta”, 2004. De har även gjort en uppsättning som Linn själv skrivit text och musik till som hette ”Äventuren”.
– Det blev en äkta föreställning i svensk folktroanda, med djupdyk rätt in i trollens boning med läskiga figurer och fina älvor. Vi spelade utomhus sommaren 2007, på området nere vid kraftstationen, under det gamla virkesupplagets tak. cheap nfl jerseys Den blev populär och efteråt gjorde vi skolföreställningar inne i kraftstationen. Det var första gången vi var där inne. 14 föreställningar blev det. Det är ganska mycket för att Handbollsklubben vara i Deje. Det kom busslaster med skolungdomar från hela Värmland och så hade vi några föreställningar för allmänheten. Det февраля var välbesökt.
Från 2008 till årsskiftet 2009-2010 har det varit ganska lugnt. Föreningen har mest satsat på de yngre barnen. Det har blivit barnteatrar med Pippi Långstrump, andra Astrid Lindgrenkavalkader och folksagor till exempel.
Scenisk konsert blev succé
I årsskiftet 2009-2010 blev Linn regissör för ett bygdespel som skulle ha spelats på Kvarntorps herrgård i augusti 2011 men det ställdes tyvärr in. Ensemblen spelade”Tiden och historien Mölnbacka Trysil tur och retur”. En scenisk konsert som spelades i cheap jerseys free shipping Deje kraftstation under en helg i september.
– Kompositören, Jan Lans, ägde rättigheterna till musiken och jag ägde rättigheterna till de flesta musiktexterna i spelet så vi bestämde oss för att göra en konsert. Vi använde det material vi hade och skapade en röd tråd och vi tog med några andra inslag också. Vi har använt en del material från à ”Äventuren” och även lite från ”Kanalen”, som är ett norskt bygdespel som Jan Lans också har skrivit musiken cheap mlb jerseys till. Tiden som vi la på marknadsföringen har egentligen varit för kort. Men trots det blev det succé. Vi hade nära på fullsatt alla våra föreställningar.
Text: Cicci Wik
Foton från föreställningen ”Tiden och historien Mölnbacka Trysil tur och retur” >>
Fakta
– Lusten är en sjö, eller en del av Klarälven, där man skilde timmer och massaved åt.
– Gråten var från början ett gammalt fattighus som låg där pappersmassafabriken i Deje byggdes. Därför kallades fabriken för Gråten också.
– Aino Trossell Aino Trosell, född 22 maj 1949 i Malung är en svensk författare och dramatiker.
Hon räknas till de viktigare moderna arbetarförfattarna och har förutom manuset till Dejepjäsen Lusten finns Gråten är borta, skrivit 20 böcker, noveller, texter, pjäser och drama. Hon har medverkat i över 50 antologier, och ett flertal av hennes böcker finns översatta till andra språk. Våren 2012 kommer en ny roman.
– Kanalen- ett spel om Stöa Kanal, handlar om norrmän och svenskar som tillsammans grävde en sex kilometer lång kanal i mitten på 1800-talet. Det finns mer att läsa om det norska bygdespelet på kanalspillet.no
Text: Cicci Wik
Bli först med att kommentera