Det började egentligen med att Peter Holmgren köpte ett soldattorp i Arvikatrakten i slutet av 80-talet. Han blev nyfiken på vilka som bott där och började forska. Nästa steg blev att forska i vad de hade på sig, och på den vägen är det.
Peter lärde sig massor, både om soldaterna som bott i torpet och om vad de hade för uniformer. Men det stoppade inte där, han ville veta hur det var att ha kläderna på sig också så han började sy.
– Det gjorde mig till pionjär på det här, eller i alla fall en av de första i Sverige. Jag kunde nörda in mig på vad det var för material på knappar, hur många lager tyg det skulle vara. Var det linne i uniformen, var det ylle, vilken färg, vilken kulör på färgen, vilka stygn det skulle vara. Det här gick det att grotta ner sig i hur länge som helst.
Peters kunskaper i att tillverka kläder på gammalt vis spred sig i bekantskapskretsen. Det kom in beställningar. Ungefär samtidigt kom han i kontakt med en förening som hette Värmlands Karoliner.
– När jag kom in där blev jag ordförande direkt. Det är ju så det kan gå till i föreningsvärlden. Jag är fortfarande kvar som ordförande efter trettio år, skrattar Peter.
Genom sin forskning tidigare hade Peter skaffat sig en del kontakter på regementet. Via regementsmuséet lyckades han få ett bidrag på sju tusen kronor som föreningen använde för att låta sy upp uniformer. De anställde en kvinna som arbetat som konfektionssömmerska. Hon hade en så kallad ALU-anställning i sex månader och hon sydde upp ett antal uniformer. Tygerna som föreningen köpte in var inte de bästa så Peter ägnade mycket tid till att sy nya på rätt sätt efter att hon hade slutat sin anställning. Men ju mer Peter sydde desto fler beställningar fick han.
– Det är roligt att sy när det är en hobby. Men det blev för mycket och då blev det tråkigt. Det var då jag startade företaget i stället. Av slump fick jag kontakt med ett företag i Pakistan som bland annat syr uniformer till amerikanska armén, säger han.
Företaget heter ”Tailor and arms” och affärsidén är att låta sy upp kläder enligt kundernas önskemål. Det handlar främst om uniformer från karolinertiden, den eran var mellan 1670 och 1720 ungefär, men de jobbar även med andra epoker. Peter säger att de flesta av företagets kunder återfinns bland de som har ”historical reenactment”, alltså historiskt återskapande på svenska, som intresse. Detta är ett intresse som bara ökar idag. Här i Sverige är det kanske framför allt två perioder som engagerar, vikingatiden och den karolinska tiden.
I England och Tyskland finns det ett stort intresse för andra världskriget. Men Peter tycker att deras kläder är rätt tråkiga. Han föredrar karolinerna.
– Andra kunder är museum, och vi har även myndigheter som kunder. Även filmindustrin och teatrar. Vi har kontor här i Forshaga där jag arbetar en del med att forska och med att designa. Sedan har vi ett lager i Molkom och ett i Pakistan, hos leverantören. Den uniform som vi säljer mest av är den karolinska uniformen. Den kan vara svensk, norsk, finsk, estnisk, tysk eller engelsk. De är ganska lika i utförande eftersom den militära standarden följer varandra i olika länder. Så är det även i dag. Fram till och med 1700-talet var det fransmännen som satte standarden, med variationer i varje land. Grundstommen är den samma. Idag är det amerikanarna som sätter standarden med byxfickor och kamouflage, sedan sätter varje land sin egen touch. De stora länderna som har satt modet inom militärkläder är ju Frankrike, Tyskland, Storbritannien och USA. Men det militära modet har speglat det civila. Vi säljer mycket civila kläder också. Det kan till exempel vara en herre som vill ha en dräkt till en bal. Då kan jag föreslå att vi tittar på ett speciellt regemente, på en uniform som han får utformad efter sina önskemål. Vi tar bara bort de militära attributen och då blir den civil.
Peter har samlat mycket kunskap genom åren som han har nytta av i företaget. Men i Forshaga är företaget ännu så länge väldigt anonymt. Det finns inga kunder här, de allra flesta finns i stället långt bort. Men en kund som finns nära är Nors hembygdsförening. De har byggt upp ett litet militärmuseum i Trossnäs.
Sonen Robin som har hand om administration och marknadsföring.
– Robin har studerat ekonomi i fem år i Skottland och i Tyskland så han får ta hand om det. Jag tycker att sådant är jättetråkigt. Det är mycket roligare med design, säger Peter och skrattar.
– Ja jag tar hand om den administrativa biten. Det är jag nog bättre på en den historiska, säger Robin.
Nu arbetar Robin heltid i företaget men tidigare arbetade han åt ett tyskt företag i Sunne.
– Jag har släppt det administrativa nu och jobbar bara med design nu, säger Peter.
– Jag har hand om kundkontakter, logistiken och det är jag som tar emot order nu. Jag sköter allt runt omkring så att far kan fokusera på design och tillverkning, säger Robin.
En karolinerrock kostar ungefär fem tusen kronor. Det finns inget lager, den tillverkas helt efter kundens önskemål. Det tar ungefär fyra veckor innan den blir klar.
– Det gäller att ha framförhållning och det är inte alla som har det. Vi har en kund som har beställt tio hattar till en filminspelning i Norge som ska vara i början av mars och han är lite nervös. Men hade vi fått beställningen i september hade det inte varit några problem. Nu gör vi vad vi kan för att hitta material till dem och det är inte det lättaste, säger Peter.
Det mål som Peter har med företaget så här långt är att det ska driva sig självt. Tanken var aldrig att han skulle bli rik. Själv arbetar han fortfarande kvar inom LSS men numera i Kils kommun.
– Robin har gjort i ordning hemsidan. Jag tyckte inte det var så roligt. Nu ökar trafiken där, framför allt från övriga världen. Det var ju rätt så nyss han gjorde det, så vi får se vart det leder, säger Peter.
– Det är nog rätt så lätt att få det gå plus minus noll. Men att få det att gå plus är lite svårare, fyller Robin i.
Bli först med att kommentera