Håkans akvareller i Övre Ulleruds kyrka

Höstrusket visade sig från sin mest typiska sida. Luften var full av små droppar och en rå kyla följde med regnet som hotade att tränga igenom alla kläder. Men väl innanför dörrarna i Övre Ulleruds kyrka bjöds den strida strömmen av besökare på en go värme. Till vänster i kyrkorummet stod flera skärmar uppställda. På dem hängde Håkan Engmalms finstämda akvareller och där fanns han själv, beredd att hälsa alla välkomna.

Övre Ulleruds kyrka ligger i norra delarna av Forshaga kommun, inte så långt från riksväg 62 och heller inte så långt från Edeby. Den vita träkyrkans torn sträckte sig den här dagen upp i den grådimmiga och kallvåta novemberhimlen. På båda sidor om entrédörren stod lyktor med ett varmt stearinljus. Väl innanför kyrkporten möttes besökarna av värme. Men inte enbart av kyrkans uppvärmning. Där inne fanns även en annan värme, en själslig värme som kom både från Håkan Engmalm och hans fina akvareller och från prästen, Mats, som gick runt och hälsade genom att ta i hand och presentera sig vid förnamn.

Rubriken som Håkan Engmalm gett sin utställning, ”Insikt ger utsikt, utsikt ger insikt”, gav den som är filosofiskt lagd en karamell att fundera över. Håkan hittade en sten där de orden stod inristade.
– Då tänkte jag att de där orden blir bra för mig. Får man insikt i något så får man även en ny utsikt. Det blir likadant åt andra hållet också, att när man får en ny utsikt så får man även en massa nya insikter.

Utställningen fanns att se i kyrkan under denna helg, från lördag den 16 november till den 17, mellan klockan 13 och 16 båda dagarna. Söndagen avslutades med en musikgudstjänst.

Akvarellerna som är i varierande storlekar satt uppnålade på grå skärmar. En stor del av målningarna hade motiv hämtade från Lofoten men det fanns även motiv från Gotland och Fårö.
– Till Lofoten åker jag varje år. Det har blivit så att vi är några konstnärer med olika uttryck som träffas där på höstsidan, en speciell vecka varje år. Vi sitter och målar och inspirerar och utmanar varandra. Det har varit nästan samma personer med varje år sedan starten. Någon har fallit bort och någon ny har tillkommit, säger Håkan.

Det började med att Håkan ansökte om att få komma med i konstnärsgruppen som håller till i Konstnärshuset i Svolvær på Lofoten under den här höstveckan.  För att få vara med får man visa vad man har skapat.
– Det är egentligen bara för att de vill se vad man håller på med. Det är en tjej som heter Karin som håller i det hela. Det blev som en väldigt inspirerande kurs för mig. Sedan har det rullat på. Numera åker jag dit och är där kanske i tretton dagar i stället för bara en vecka. Ibland behöver man bara få gå in i det här med att skapa. Det ger väldigt mycket. Den här utställningen har ett syfte och det är att jag ska kunna åka dit igen nästa år. Tavlorna som jag säljer här nu går till att finansiera resan.

Det brukar bli några fler utställningar för Håkan varje år. Han brukar vara med på Lustenrundan men i år har han fått en inbjudan till Småland, till Eksjö. Det blir en separatutställning där.
– Jag har ställt ut i Stockholm, i Gamla stan också och nu har jag något på gång i Göteborg, vi får se. Det är spännande tycker jag. Vi får se vart det tar vägen någonstans, säger han.

Håkan brukar locka mycket folk när han ställer ut sina alster. Det gjorde han även denna gång. Utanför stod bilarna på rad och inne i kyrkan stod grupper av besökare som skrattade och pratade.
– Det är ju rätt fantastiskt att så många hittar hit, till den här lilla orten och kyrkan, säger han.
Själv hade han fullt upp med att hinna prata med alla och svara på deras frågor. Många av akvarellerna hade fått röda, små, runda klistermärken vid prislapparna vilket betyder att de var sålda. Det fanns till och med ett tomt staffli där bara prislappen med det lilla röda märket fanns kvar.
– Ja de som köpte den skulle resa så långt så de fick med sig tavlan med en gång så slapp de komma tillbaka och hämta den, sa Håkan.

Håkan har visat sina akvareller i Övre Ulleruds kyrka tidigare. Han tycker om ljuset i lokalen.
­– Det är inget skarpt ljus här men det är ändå en ljus miljö. Nu är det mulet ute och det gör att det blir lite intimt. Man får faktiskt gå fram till motiven och titta närmare. Det är många som känner in ljus och avstånd när de går runt och tittar och det är precis vad jag vill.

Förutom konstnärskapet driver Håkan och hans fru Lisen, Deje Vandrarhem och de har en cateringfirma också. Dessutom är de aktiva medlemmar i Deje Folketshusförening.
– Ja det finns att göra, skrattar han. Sedan jobbar jag halvtid också, måndag, tisdag och halva onsdagen. Jag hade en chefstjänst i förskolan i Kil men den har jag sagt upp mig från. Nu är jag anställd på Familjecentralen som finns på vårdcentralen i Kil. Där träffar jag nyblivna föräldrar. Dagens föräldrar har många frågor, det kan handla om till exempel uppfostran, mat och mycket annat. Jag har ju varit med några år nu och jag har en del erfarenhet att dela med mig av, säger han.

Ett av rummen i vandrarhemmet har för tillfället förvandlats till en kombinerad ateljé och kontor nu när det är lågsäsong.
– Då har jag allt där. Det är bara att gå och sätta sig och måla, eller arbeta i kontoret. Då blir jag lite mer fri när jag är hemma. Jag behöver inte känna att jag är på jobbet hela tiden. Jag målar nog varje dag nu när jag har ateljé och bara kan låsa när jag går därifrån. När jag kommer tillbaka ser det precis likadant ut och det är bara att fortsätta, säger Håkan.

Denna artikel fanns publicerad i Värmlandsbygden, utgivningsdag 22 november 2019.

ANNONS