Nära Nedre Ulleruds kyrka, strax intill ett litet tjärn, står en sten som någon rest. Varför den står där finns det olika teorier om. Vägen till kyrkan går förbi det som en gång i tiden var ”Katrinebergs herresäte”, två av gårdens herrar kan vara den som reste stenen.
Katrinebergs herrgård ligger i utkanten av Dejefors, på vägen mot Mölnbacka. Själva mangårdsbyggnaden brann ner 1955 men flyglarna finns kvar. Det är många som huserat på gården genom åren och för den som vill finns det mycket bygdehistoria att ta reda på. Både om kyrkan och herrgården.
Det var Margareta Fredriksson som började fundera över stenen. Hon är pensionär och arbetade tidigare som tandläkare. Margareta var ute och gick i området och när hon såg stenen blev hon nyfiken och försökte ta reda på varför den står där den står.
– Det var ingen som hade anknytning till kyrkan som visste något om den. Inte heller Staffan Fridh, en Dejebo som brukar veta mycket om traktens historia. Jag fick höra spekulationer om en kolerakyrkogård eller att det skulle vara någon sorts milsten men det stämmer nog inte, säger hon.
Margareta fortsatte att forska och en dag fick hon ett tips om att stenen fanns inlagd i ett fornlämningsregister som finns på nätet. Där finns den under benämningen Nedre Ullerud nummer 140:1. Följande finns att läsa där;
”I början av 1800-talet fick greve Frölich, som då regerade på Katrineberg, på allvar ta itu med superiet på gården, vilket tilltagit i oroväckande grad. För att förhindra detta lät han sammankalla alla de anställda, förmanade och varnade dem för de vådor som ett omåttligt supande kunde föra med sig. Han förelade dem att avlägga ett löfte att sluta upp med det omåttliga supandet och som en påminnelse om detta löfte restes den sten som står på vänstra sidan invid gamla landsvägen (nuvarande kyrkvägen) mot Katrineberg.”
Det finns ett handskrivet, skannat, dokument länkat i registret som är daterat 1 september 1993. Där står att uppgifterna om greve Frölich är hämtade ur ”En bok om Nedre Ullerud” från 1975. Det finns till och med en sidhänvisning till sidan 371 i den boken.
Vem var då greve David Frölich? Enligt Riksarkivet kom han ursprungligen från Lidköping och han hade gjort karriär som ämbetsman och ledamot i Göta hovrätt innan han hamnade i Katrineberg i Deje. Förutom ägorna i Deje ägde han flera andra egendomar med tillhörande skogsareal. Vid sidan av sin affärsverksamhet inom timmer var han även riksdagsman och debattör som skrev mycket i Aftonbladet. Framför allt var det bruksnäringen som han vurmade för. Han var även med och startade upp en provinsbank i Värmland. Sina sista år levde han i Livorno i Italien där han dog 1862.
Enligt ordförande i Nedre Ulleruds Hembygdsförening är Fornlämningsregistrets uppgifter om stenen fel. I stället ska det ha varit Carl Gustaf Lövenhielm, född 1732 och död 1788, som låtit begrava sin älsklingshäst på den platsen. Stenen ställde han upp där som minne.
– Jag frågade efter källan till den versionen och fick svaret att det har varit muntlig tradition bland gamla Dejebor, säger Margareta.
Carl Gustaf Löwenhielm ägde ”Katrinebergs herresäte” på 1700-talet. Löwenhielm startade bland annat upp sågverket vid Dejeforsarna. Han var också en av de viktigaste donatorerna när nuvarande Nedre Ulleruds kyrka skulle byggas. I Svenska Kyrkans bevarandeplan för Nedre Ulleruds Kyrkogård finns följande att läsa;
”Löwenhielm skänkte 1000 daler kopparmynt och lät också bekosta kyrkans västra korsarm. Därtill skänkte han markområdena för kyrkogårdens utvidgning.”
Det går kanske inte att fastställa stenens historia men bygdens historia är spännande att forska i och det dyker upp många fakta på vägen. I spåren av sökandet efter stenens ursprung står det klart att det en gång i tiden såg annorlunda ut i Katrineberg och i Dejefors.
Har du fler uppgifter om stenen som står i hagen vid tjärnet, intill Nedre Ulleruds kyrka, får du gärna höra av dig?
Bli först med att kommentera