Ammar kommer från Palestina. Han flydde med hela familjen till Syrien och nästan alla dödades där. Nu är han helt ensam i Sverige, ingen familj, inga vänner, inget jobb. Emma Petersén träffade honom på Ica.
– Han försökte be kassören om hjälp men kassören förstod inte vad han menade (och hade kanske inte tid att gå ifrån heller) så han bad mig om hjälp. Det var inget konstigare än att tunnbrödet var slut och det är inte så lätt att be personalen ta fram mer från lagret om du inte kan språket så bra, säger hon.
Emma gick ut från affären men efter en stund sprang Ammar ikapp henne på parkeringen.
– Han bad mig om hjälp igen, fast den här gången undrade han om han kunde få prata med mig någon dag. Han ville gärna bli bättre på svenska och han var så ensam att det gjorde honom sjuk.
Emma bestämde sig för att ta sig an Ammar och dagen efter fick han följa med henne och hennes familj när de hämtade grismat. Sedan var han med och arbetade hos dem på deras gård.
– Vi sorterade och släpade grismaten genom snön och sedan matade vi grisarna. Det är inget glamoröst jobb men det gjorde mycket för honom. Att få vara MED, att inkluderas, att bli sedd och hörd och få känna att man gjort lite nytta, det är så oerhört viktigt. Om du har lite tid över, så ta kontakt med kommunen eller Röda Korset och bli fadder åt en flykting, det är det bästa sättet att integreras och få nya vänner. Dessutom tror jag att den växande främlingsfientligheten i vårt land inte försvinner av att vi bekämpar den. Jag tycker att vi i stället behöver göra främlingarna till våra vänner, säger Emma.
(Det här skrev Emma Petersén som ett statusinlägg den 28 december 2015. Idag, 3 januari 2016, har inlägget delats 1 294 gånger.)
Bli först med att kommentera