Munkfors: En kort tid efter att förskolläraren Ewa Gunnarsson i Munkfors hade fyllt 50 fick hon en hjärnblödning som förändrade hennes liv helt och hållet, hon blev hon sittande i rullstol och behövde hjälp med det mesta. Idag kan hon gå och har lämnat tillbaka rullstolen och nu har hon börjat arbeta igen. Om än i liten skala.
Ewa arbetade som förskollärare i Munkerudsskolan i 26 år. När klasserna blev allt större här hemma i Sverige bestämde hon sig för att arbeta i Norge i stället.
– Där var jag i två och ett halvt år. Men det var inte var min grej. Det var mycket som var jobbigt med att arbeta där. Boendet inte minst så jag sa upp mig.
Under tiden i Norge åkte Ewa hem över helgerna. Det var när hon hade sagt upp sig och bara hade en vecka kvar att arbeta som hon hade tagit ledigt en torsdag och en fredag i juli.
– Det var kanonväder. Jag tog mig en fika och satte mig ute med den. Då började jag känna mig jättekonstig, det var inget som stämde längre tyckte jag så jag ringde till Anders, min sambo. Han sa att jag skulle ringa 112 så skulle han ringa till grannarna. Ambulansen kom och grannarna också. Jag hamnade på Torsby lasarett men det kommer jag inte ihåg. Där var jag i några timmar innan de tyckte att jag skulle åka till Uppsala. Det var tur att jag var så pass att jag orkade ringa till Anders och att jag inte låg kvar i sängen när detta hände. Då hade jag nog blivit liggande där. Men jag ville iväg tidigt och bada och umgås med mina kusiner så jag var ju uppe som tur var, säger hon.
I Uppsala blev hon kvar i fyra dygn innan hon åkte tillbaka till Torsby lasarett där hon sedan fick bli kvar i sju veckor. De veckorna ägnade hon åt rehabilitering för att börja komma igång igen.
– Det var ganska enkla övningar vi gjorde där. Men när jag kom hem märkte jag hur mycket jag behövde hjälp med. Familjen fick ta fram saker ur skåpen på kvällen. När jag satt i rullstolen under dagen kunde jag inte göra så mycket. Jag blev tillsagd att inte ta mig ur rullstolen när jag var ensam. Men det hade jag inte tålamod med så jag var olydig ganska ofta. Det var jobbigt den första tiden hemma, men allteftersom tiden gick kom jag på olika sätt att klara av att göra både det ena och det andra. Laga mat till exempel. Det kom jag igång med rätt tidigt.
Många som får hjärnblödning tappar sin talförmåga. Men för Ewa handlade det bara om två dagar som talet inte fungerade. Sedan kom det tillbaka.
– I början, när jag var i Torsby, märktes det nog på eftermiddagarna att jag blev trött i talet, säger hon.
Efter att Ewa hade flyttat hem har hon åkt tillbaka till Torsby lasarett två gånger i veckan för att gå på rehab. Nu har hon gjort det i nära nog ett års tid. Men eftersom hon numera är fri från rullstolen så behöver hon inte fortsätta åka dit lika ofta.
– Nu tar jag mig fram med en krycka. Rullstolen och en massa annat som jag har haft här sedan förra året har jag lämnat tillbaka. Jag går ut och promenerar två och en halv kilometer varje dag. Det fungerar inte om jag inte ligger i med träningen. Jag kan inte bara sitta på en stol och tro att det går av sig självt. Det spelar ingen roll om det regnar eller om det är snö, det är bara att köra på. En sak som har hjälpt mig väldigt mycket också är akupunktur som jag får hos Ingla Edhlund i Deje två gånger i veckan. Varje gång jag har varit där så har det hänt något bra, säger hon.
Sedan en tid tillbaka har Ewa börjat arbetspröva på ett mindre dagis. Hon vill inte tillbaka till skolans värld.
– Det är för stort och för mycket ljud och jag känner att jag har gjort det där klart. Det är ett litet dagis som drivs av några kompisar till mig.
Ewas granne, som heter Ineke Brummer van Hardeveld, har hjälpt henne att skriva en bok året som gått sedan hjärnblödningen. Den har fått titeln Mitt i livet och innehåller intervjuer som Ineke gjort med Ewa.
– Ja, det var mitt i livet för mig som detta hände, säger hon.
Tanken med boken är att den ska inspirera läsare, både friska och sjuka. Blandat med intervjuerna finns utdrag ur vårdjournaler, artiklar, bilder, citat och inlägg som Ewa gjort i sociala medier under året som gått efter hjärnblödningen. Den 14 november var det boksläpp på Café Punkten i Munkfors.
Artikeln har tidigare publicerats i Värmlandsbygden >>
Bli först med att kommentera