Varje år i november, där gränsen går mellan höst och vinter, gärna när temperaturen kryper ner mot nollan och snön hänger i luften. Då leker siklöjan i sjön Visten, eller ”seklingen” som den heter i de här trakterna. Då går fisken in på grunt vatten för att leka och då samlas de i stora stim. Det har människor som bott i trakten kring Visten vetat om i generationer och det har de dragit nytta av i flera hundra år. Det är lätt att fånga seklingen då.
Traditionen lever kvar än i våra tider och det är Vistens Notdragarförenings förtjänst. De arrangerar ”Seklingnatta” på Västbynäset varje år mellan höst och vinter. Då fortsätter de förfädernas tradition att dra iland de små fiskarna och räkna in dem innan några av dem steks över öppen eld.
Vistens Notdragarförening bildades formellt i början av 2000-talet då de fick startbidrag från Länsstyrelsen.
– Man kunde få runt tio tusen kronor för att bilda en förening. Vi valde att bilda en ideell förening för att det inte handlar om inkomstbringande saker.
Den som säger det är Lars Emilson som är en wholesale nfl jerseys av eldsjälarna i Notdragarföreningen.
Föreningens syfte är att arbeta för att traditionen och kunskapen om notdragning vid Visten. För att kunskapen ska finnas kvar så att kommande generationer inte tappar bort den. Visionen är att hela regionen ska känna till den som en del i det kulturarv som finns i bygden kring sjön.
Skyltar och marschaller
När det är dags för Seklingnatta brukar Notdragarföreningen sätta ut skyltar och marschaller vid riksväg 62 och sedan även küsst utmed hela den långa och slingriga grusvägen ända ut till näset. Det är bra, då hittar besökarna och de slipper köra vilse cheap mlb jerseys vilket är Teaterakt?rer lätt hänt i höstmörkrete annars. Vägen ut till fångstplatsen är mörk och lång. Det finns några korsningar här och Justice där och då är det bra att följa marschallerna så vet man vilken väg som är den rätta. Det tar sin tid квартиры att köra ända ut till fångstplatsen och när ljusen där syns känns det alltid skönt att äntligen vara framme. Men upplevelsen som besökarna får är väl värd den långa mörka färden.
Kohorn glider över botten
Vid vägens ände finns en vändplats och där är det parkeringsplats. Det brukar bli många bilar där under Seklingnatta. Det kan till och med bli trångt. Vid en koja surrar ett elaggregat som ger elektriskt ljus och en bit bort brinner cheap jerseys en öppen eld. Elverket driver strålkastare och lampor inne i kojan. Det finns ingen el framdraget hit.
Runt omkring mellan elden och kojan går flera karlar omkring, alla klädda Handbollsklubben i orange kraftiga skyddskläder med tillhörande rejäla stövlar.
Intill sjökanten står en anordning med en handdriven vev i vardera änden. Där vevas noten in efter att några av mannarna rott ut och lagt i den i sjön ungefär 150 meter ut från stranden. När de har lagt i noten får den ligga där ett tag. Sedan vevas den sakta, sakta in mot land. Noten består av ett långt nät som går att likna vid en trål. Den blir till en stor håv på mitten när den vevas in. I botten på noten sitter kohorn som ska tynga ner den.
När noten vevas in fungerar hornen som medar i dyn så att nätet glider lätt över botten. I den övre delen av noten sitter flöten som ska hålla övre delen uppe rimmade så att en öppning bildas där fisken kan fångas in.
När noten börjar närma sig land kliver två karlar ut i det novemberkalla vattnet, de håller och drar i varsin ände av nätet. I mitten ställer sig en tredje och börjar röra om med en påk i vattnet för att skrämma in fisken till notens mitt där de fångas i nätsäcken.
När fisken kommit upp på land samlas den i en trälår och räknas. Räknat sekling varje år vid den här tiden har man gjort sedan andra världskriget. Lars Emilson säger att det finns dokumentation så långt tillbaka, från 1900-talets mitt, som visar hur fångstantalet sett ut. Det finns även fångstrapporter från längre tillbaka i tiden, men då är det kilovis och inte styckvis. 1932 sänktes sjön Visten och då slogs lekplatserna ut och fångsten minskade till bara några få. Det var därför man började räkna dem styckvis i stället för att dokumentera vikten i kilon.
Notdragning i Knutserud
Det är inte bara på Västbynäset som det brukar vara notdragning under Seklingnatta. Karl-Erik Larsson som bor på andra sidan Visten, i Bonäs, anordnar notdragning där i Knutserud. Ljuset från eldstaden på andra sidan sjön kan ses från Västbynäset.
– Vi är gamla kompisar han och jag, säger Lars Emilsson. På 70-talet var det dåligt fiske vid Västbynäset. Då var jag med honom där i Knutserud och fiskade i stället. Karl-Erik och jag har dragit not sedan 1966, jag tror det var då. Han var 15 och jag var 16, säger Lars.
Åtta privatpersoner fiskade 1938
Notdragning är egentligen en gammal fiskemetod som har använts sedan medeltiden. Förr var den en viktig del i försörjningen i bondesamhället. Fiskesäsongen är kort, cirka 14 dagar. Det är den tid fisken leker. ”Secklingen”, som det uttalas på dialekt, är en laxfisk. Förr fiskades det i hela Visten men just runt Västbynäset har seklingen många fina Health lekplatser och där fanns många notlag. Enligt ett gammalt dokument rapporteras att det fanns åtta privatpersoner som fiskade med finmaskiga notar 1938:
Köpman Ivar Nielmark, Knutserud, Ö Ämtervik
Arrendator Alfred Andersson, Västby, Övre Ullerud
Axel Eriksson, Humletorp, Östra Ämtervik
Karl Gustafsson, Björntorp, Deje
Teodor Nilsson, Hagen, Deje
Henrik Weinberg, Bergsäng, Övre Ullerud
Oskar Larsson, Bonäs, Östra Ämtervik
G. Danielsson, Kilstorp, Övre Ullerud
Den som betalade bäst fick fiska
Arrendator Alfred Andersson i Västby var en släkting till Lars Emilson och Oskar Larsson är släkt till Karl-Erik Larsson i Bonäs.
– Min farfar var i Amerika tre gånger, säger Lars. I slutet på 1800-talet var han där, då skrev de som var hemma på Västby brev till honom. De skrev att det vore bra om han kom hem eftersom de hade köpt rätten till seklingfisket. Det var Mölnbacka Trysil som ägde marken och de auktionerade ut notkasten. Den som betalade bäst för en femårsperiod fick rätten till fisket.
Visten är Värmlands elfte största sjö. Den är näringsfattig cheap mlb jerseys och vattnet är klart med mycket bra vattenkvalitet. Forshaga kommun hämtar sitt vatten från sjön.
Text: Cicci Wik
(Har även publicerats i Länstidningen Värmlandsbygden)
Foton från Sekling- och Kulturnatta
i Deje och på Västbynäset 2006 >>
Foton från Sekling- och Kulturnatta
i Deje och på Västbynäset 2009 >>
Foton från Sekling- och Kulturnatta
i Deje och på Västbynäset 2010 >>
Foton från Sekling- och Kulturnatta
i Deje och på Västbynäset 2011 >>
Bli först med att kommentera