PRESSMEDDELANDE. Det är i år 50 år sedan Lars Andersson debuterade som författare och han har alltsedan dess räknats in bland sin generations mest betydande prosaister. Lars Anderssons romaner om folk i hans egen släkt och från hans egen hembygd, trakten kring Hedås vid Klarälvens strand strax norr om Karlstad, en mäktig skildring som sträcker sig över tre århundraden. I mars ger Polaris ut Romanen om Hedås, bestående av Ljus från ingenstans (2008) och De levandes land (2012) samt förord av Wera von Essen.
”Ljus från ingenstans och De levandes land är stora romaner om kärlek och människors oersättlighet./…/ Jag är tacksam att jag har läst de här romanerna. Jag kan bara citera författaren själv som en gång, någonstans sa: ’Historien är en läroprocess. Jag vägrar hårdnackat att lämna en sådan uppfattning.’”
Så karaktäriserade Kerstin Ekman i ett föredrag på ABF Lars Anderssons romaner om folk i hans egen släkt och från hans egen hembygd, trakten kring Hedås vid Klarälvens strand strax norr om Karlstad, en mäktig skildring som sträcker sig över tre århundraden. Dessa två böcker hör till Lars Anderssons viktigaste verk, så när författaren nu fyller sjuttio år och samtidigt firar femtio år som publicerad författare ger Bokförlaget Polaris ut dem i en volym. Den första av flera återutgivningar av Lars Anderssons mest centrala verk, samtliga med nyskrivna förord av andra författare, till Romanen om Hedås Wera von Essen.
Lars Andersson debuterade 1974 med Brandlyra, blott 20 år gammal. Med romanen Snöljus (1978) fick han sitt stora genombrott och har sedan dess som författare ständigt varit på resa, i tid, rum och ständigt på väg hem. Han har skrivit kungasagor med motiv som sträcker sig över medeltiden tillbaka till antiken, han har skrivit om Harry Martinsons och sitt eget Indien, utvandrarnas Amerika och sitt eget Värmland. Som vännen och generationskollegan Klas Östergren har formulerat det:
”Den oro och rastlöshet som förmedlas i hans prosa gör klart och tydligt att han aldrig någonsin slagit sig till ro. Han har alltid brutit upp, rört på sig, i tanken och geografin.”
