– Det här är ingen hobby, det är en livsstil, säger Kennet Nyström.
Kennet är pappa till Sandra som på kort tid har blivit en av Värmlands bästa folkraceåkare. I sitt rum i huset i Visterud i Forshaga har hon beviset. Där står 47 pokaler i ett glasskåp. De är resultatet av 55 tävlingar under tre års tid.
Familjen Nyström består av pappa Kennet, mamma Monica, Sandra och katten Buster. När det är dags för tävling är det oftast bara katten som är kvar hemma. Resten av familjen följer med. Pappa Kennet är mekanikern som skruvar med bilarna. Mamma Monica ser sig själv som teamleader och Sandra rycker då och då in som mekaniker vid behov. Annars är det hon som kör. Kennet och Monica hade samma intresse när de var i hennes ålder, det var till och med via sitt gemensamma intresse för folkrace som de träffades. På frågan om det är därför Sandra har fått samma intresse svarar Kennet att det är det kanske delvis.
– Men egentligen slutade vi köra när Sandra föddes och vi köpte hus. Då tog tiden slut för folkrace, hus och barn tog mer tid. Men hennes farfar var ju med i Karlstad motorklubb och tävlingsledare där så jag tror att vi skyller på farfar, säger Kennet.
– Men när jag började så var ju inte pappa emot det direkt. Han var tvärtom. Han köpte en massa grejer och hejade på, säger Sandra.
– Nej, vi var inte svårövertalade så direkt, kontrar Kennet.
Det började med att Mats Bruse Persson från Deje ordnade en bil till Sandra när hon var 16 år.
– Vi åkte upp till Munkfors och så fick hon provköra på banan där. Sedan lånade vi bil från Grens Bil och Bärgning i Deje, av Grens som driver det. Sonen, Simon Gren, kör också folkrace. Sedan dess har det rullat på, säger Kennet.
– Ja, nu har vi kört 55 tävlingar på tre år. Vi kör inga vintertävlingar, vi kör från april till oktober ungefär, fortsätter Sandra.
Sandra är lite ovanlig i biltävlingssammanhang, hon har valt att köra med bakhjulsdrift. De flesta kör framhjulsdrivna bilar. Det är en något annorlunda körteknik som krävs. Särskilt i kurvorna, där en framhjulsdriven bil oftast kan hålla en högre hastighet medan en bakhjulsdriven lätt får sladd om det går för fort.
För att få tävla måste alla folkraceåkare vara med i en motorklubb som måste vara registrerad i Svenska Bilsportsförbundet. Det är för att varje åkare ska kunna få licens. Något som alla som krävs att alla som kör folkrace har. Sandra är med i Munkfors motorklubb.
– Man får börja köra samma år som man fyller 15. Innan man börjar köra måste man ha licens, säger Kennet.
– För att få licens får man gå en teoretisk kurs på några timmar. Då går de igenom alla regler. Har du inget körkort så får du köra en debutanttävling efter det. Det innebär att man är med på en vanlig tävling utan att tävla. Du ska visa hur du klarar av bilen på banan i stället. Tävlingsledaren godkänner hur du kan föra bilen. Har du redan körkort behöver du inte köra debutanttävling om du inte vill. Att du kan visa att du kan hantera bilen är ett säkerhetsprov för dig själv och för alla andra, säger Sandra.
– Efter heatet på banan ska du köra bilen från banan till din depåplats och där är det mycket folk som springer. Då krävs det att du kan stanna din bil fort. När Sandra skulle börja köra så var det nästan det hon var mest nervös för. Att parkera en bil är inte så lätt när man är 15 år och sitter fastspänd i en stol, säger Kennet.
Det händer att det kan bli ett intensivt tävlande för Sandra tidvis. Förra sommaren, 2015, körde hon först en kvällstävling i Östmark på en onsdag. Tävlingarna började vid fyra på eftermiddagen och var klara vid niotiden på kvällen.
– Då satte vi oss i bussen och åkte till Motala för där gick första start klockan tio på torsdagen, säger Kennet.
– Vi åkte hem till Forshaga först och lastade av bilen som jag hade kört i Östmark innan vi fortsatte till Motala. Min andra bil stod redan där, körklar. Pappa körde hela natten och vi var väl framme vid sex på morgonen. Vid sju åkte vi till banan. Det var på torsdagen och då kvalade jag vidare till lördagen som var finaldagen. Den veckan blev det mycket körande. Vi kom hem på söndag kväll. Sedan var det kvällsrace i Likenäs på onsdagen och då hade vi kört fyra tävlingsdagar på en vecka. Det var lite mycket det kanske, säger Sandra.
– Ja det är en livsstil och hela familjen måste vara med. Det skulle inte gå annars, säger Kennet.
Text: Cicci Wik
Bli först med att kommentera