Junijazz med Monica Dominique

– Det är så härligt att spela på ett riktigt piano. Ett elpiano är inte samma sak, inte ens om det ser ut som en flygel!
Det sa Monica Dominique när hon besökte Gamla Kraftstationen i sällskap med sin bror Palle Danielsson. Men pianot hade lika gärna kunnat hamna på Återvinningscentralen.

Lördagen den 17 juni blev en härlig sommarkväll. Ute var luften ljummen och fylld med fågelkvitter. Inne i Gamla Kraftstationen stod bord och stolar beredda att ta emot det femtiotal som kom för att få höra de två jazzvirtuoserna spela tillsammans. ”Togetherness” var rubriken på kvällens uppträdande. 2011 gav Monica och Palle ut en CD med det namnet. Den fanns inte att köpa på plats men om någon i publiken ville kunde de beställa ett exemplar.
– Vi har spelat tillsammans sedan Palle var bäbis, eller nästan i alla fall. Jag är väldigt stolt över min bror. Här nog mer känd utomlands än här hemma i Sverige egentligen, sa Monica.

”Nils Paul ”Palle” Danielsson, född 15 oktober 1946 och uppvuxen i Stockholm, är en av Sveriges internationellt mest kända kontrabasister.” Det kan man läsa på doniniquemusik.se. Palle turnerar ofta i både Europa och i Asien och han spelat med flera stora jazzartister. Bland annat Bill Evans, Keith Jarret, Steve Kuhn, Michel Petrucciani, Peter Erskine och John Taylor. Han har även en egen kvartett vid namn Contra Post där han spelar tillsammans med Rita Marcotulli på piano, Joakim Milder på saxofon och Anders Kjellberg på trummor.

Monica och Palle har gjort varsin karriär och spelat på olika håll. Men på scenen märks det att de hittar varandra i musiken när de spelar tillsammans. Då och då improviserar någon av dem och då kompar den andre. Att de är samspelta och känner varandra är det ingen tvekan om. Det blev flera kända stycken. Bland annat spelade de ”Den sista jäntan”.
– Det är nog den finaste visan som Povel Ramel har gjort, sa Monica.

Ulleruds Teateraktörer är en ideell förening och medlemmarna är de drivande krafterna bakom Gamla Kraftstationen i Deje. Föreningen startade i början av 90-talet som en teaterförening. Den gången för att uppföra en pjäs, skriven av Aino Trosell, ”Lusten finns Gråten är borta”. Sedan dess har föreningen satt upp fler teateruppsättningar. Men det var när de gjorde en uppsättning i den gamla Kraftstationen 2008 som kärlek uppstod till byggnaden vid forsen. Miljön med betongen, kättingarna i taket och de stora generatorhjulen i golvet var som klippt och skuren att förvandlas till en kulturens boning. Det visade sig bli en succé. Nu vallfärdar besökarna till Dejefors och den Gamla Kraftstationen där det visas konst och där det finns både mat och fika till den som är sugen. Det blir även en hel del musikaliska inslag under säsongen. I år var det till exempel femte året i rad för Junijazzen. Linn Sönstebö Mossberg som är konstnärlig ledare kunde inte dölja sin entusiasm över att just Monica Dominique och Palle Danielsson var årets artister den här dagen.
– Jag känner mig nästan ”starstruck”, sa hon.

Pianot som Monica spelade på har stått i den röda längan, där gästutställarna visar sin konst i år och där toaletten finns. Det har stått i vägen för annan verksamhet och har flyttats undan flera gånger. De senaste veckorna har Ulleruds Teateraktörer till och med försökt bli av med det. De har efterlyst en ny ägare på Facebooksidan men utan att få napp. Nu fick i stället pianostämmaren Urban Wennerström ta sig an det gamla pianot. I stället för Återvinningscentralen blev det ett helt annat öde som väntade. Det hamnade i rampljuset på scenen.
– Det stod bara i vägen, vi hade puttat in det i duschen ute i längan. Vi ska ha kollo för en massa barn på måndag och vi visste inte vart vi skulle göra av det. Men vilken tur att vi inte gjorde oss av med det för nu blev det ju jättebra. Det hörs att det är ett riktigt fint instrument, sa Lena Andersson som också är verksam i Ulleruds Teateraktörer.

Förutom flera spår från syskonens gemensamma CD spelade Monica och Palle även lite andra stycken, bland annat en version på Värmlandsvisan. Efter konserten blev det stående ovationer och givetvis ett extranummer också innan publiken reste sig och gick hem. Det blev en fin kväll och åhörarna såg ut att njuta.

Efter konserten skrev Monica sin autograf på baksidan av pianot och nu har det nog en permanent bostad i den Gamla Kraftstationen i framtiden.

Text och bild: Cicci Wik

Artikeln har tidigare publicerats i Värmlandsbygden.