Nu har Kent lagt hämden bakom sig
Kent Lokvist var ett barn som tidigt blev mobbat. Det började redan i årskurs två, han hade nyligen bytt skola. Då börjar ett rent ”helvete”, som Kent uttrycker det. Två killar i klassen börjar mobba honom på alla tänkbara och otänkbara sätt.
– Det var en liten skola, vi var som mest tolv barn, ändå märkte ingen vad som pågick.
Utan att berätta för familjen eller Kent själv flyttades han till ettan igen. Ett tydligt drag av ”degradering”, menar han själv. Frökens egen son och sonen till prästen gaddar ihop sig och börjar göra livet surt för Kent. Han blir mobbad under hela sin skoltid, och ”väljer” att hoppa av i åttan. Den tragiska sanningen är att mobbade barn själva förstår inte varför de blir mobbade. Men de ständiga attackerna leder till att barnet upplever att det är något fel på honom/henne.
– Jag vågade aldrig säga något hemma, jag trodde att det skulle gå över, säger Kent.
Men det gick inte över. Mobbningen fortsatte och fler barn drogs in i det elaka spelet. När de vuxna väljer att blunda kan barnens mobbning ta sig allt grövre uttryck.
Daglig pennalism, så som barn kan göra, som kan tyckas oförargligt. Men den dagliga mobbningen kväver sitt offer, sakta men säkert. Underkläder och handduk försvann när Kent duschade. De gick så långt att de band honom vid ett träd, tog av honom byxorna och slog. En taggig gren trycks upp i hans ändtarm. Det gör oändligt ont. Ändå får gråten inte synas.
– Man sväljer förtreten och gråten och försöker vara normal. Ibland tar ångesten över, känslan av skuld och skam gör att man inte gärna vill gå i skolan. Ibland blir det för svårt, då säger man att man har ont i magen, och kanske slipper man gå. Man slipper möta sina plågoandar, i alla fall en dag?
– Vi har skolplikt i Sverige, men varje dag går sextio tusen barn i skolan, som har ont i magen och önskar att de slapp gå dit. När jag gick i skolan på 1970-talet var det lika många barn mobbade som det är idag. Är det inte märkligt?
Mobbade barn är som tickande bomber, menar Kent. Han orkade själv inte fullfölja grundskolan. Han fick problem i vuxenlivet. Och med tiden började han må allt sämre.
– Jag kom in till sjukvården för att få hjälp, men fortfarande kunde ingen hjälpa mig, säger Kent.
För fem år sen kunde man läsa rubriker i pressen. ”Mobboffer hämnades efter 36 år” Rubrikerna handlade om Kent. Ångesten höll på att äta upp honom inifrån. Så förklarar han sitt agerande. Tiden gick, men såren läkte inte. Då bestämmer han sig för att hämnas på de två skolkamraterna som gjort hans liv till ett helvete under skoltiden.
– Det skulle själva få känna på hur det kändes, säger Kent, som under två års tid trakasserade dem på olika sätt. Naturligtvis anonymt. Via sms, och telefonsamtal som inte gick att spåra. Han gjorde också anonyma anmälningar till de sociala myndigheterna om att saker och ting inte stod rätt till i deras familjer. Socialen gjorde hembesök.
Efter nästan två år av trakasserier bestämmer sig Kent sig för att själv gå till polisen och anger sig själv. Syftet med det hela är att han vill ha till en rättegång, där han kunde möta sina plågoandar ”öga mot öga”. Naturligtvis nekade de till att ha mobbat Kent. Det blev Kent som dömdes till böter för ofredande.
– Om jag ångrar att jag hämnades, nej det gör jag inte, även om jag inte rekommenderar andra att göra som jag gjorde, svarar Kent på min fråga.
Det ”pojkarna” gjorde under skoltiden berodde på att de vuxna såg mellan fingrarna, eller att mobbarna lyckades dölja sina ”pojkstreck” väl. Det viktiga för Kent i detta läge var att synliggöra mobbningen.
– Mobbningen kränker människor in i märgen. Man blir fråntagen sin värdighet och detta skapar svår ångest och depressioner senare i livet.
Kent själv har fått diagnosen PTSD.`*) Efter hämnden och rättegången började han sakta må bättre. Dörren stod nu på glänt. Hemligheten han burit på i alla år var inte längre något han behövde bära på. Ångesten och skuldkänslorna började ge vika. Han började skriva ner de smärtsamma minnen han gått och burit på under alla år. Även om arbetet med boken tog tid.
– Jag var tvungen att ta detta i egen takt, det går inte att stressa fram. Rättegången blev början till upprättelse för mig.
Boken där han skildrar sitt eget liv har fått namnet ”Helande hämnd” och kom ut förra våren. Flera av skolkamraterna har tagit kontakt via facebook och visat sitt stöd och förståelse. Alltför många som själva har egna smärtsamma minnen av mobbing.
Därför är detta en viktig bok. Ämnet är fortfarande, tyvärr, högaktuellt. Alltför många människor drabbas oförtjänt av mobbing, såväl i skolan som i arbetslivet.
Lyssna på Kent i Sveriges Radios program Barnaministeriet >>
Några citat ur boken:
”Mobbningen är tidlös, gränslös och den vilar aldrig”
”-Jag blev hjärntvättad av alla övergrepp”
”Att läka såren efter många års mobbing var omöjligt. Följden blev att jag som vuxen insjuknade i depression och drabbades av stark ångest!”
Varför berättar man inte?
”Att berätta skulle vara som att utsätta sig för samma sak ytterligare en gång”
Vad är PTSD ?
De vanligaste symtomen vid posttraumatiskt stressyndrom är:
- att återuppleva traumat i form av återkommande och påträngande minnesbilder. Det kan ske både när man är vaken och när man sover, då i form av mardrömmar.
- att man försöker undvika allt som på något sätt påminner om traumat. Det kan leda till att man isolerar dig från familj, vänner och arbetskamrater.
- en överdriven vaksamhet. Den överdrivna vaksamheten kan göra att man blir onormalt lättskrämd och lättirriterad. Man kan få omotiverade vredesutbrott, koncentrationssvårigheter och problem med sömnen.
- minnesförlust. Den kan vara total och är oftast begränsad till tiden precis före, under eller efter traumat.
- Symtomen vid posttraumatiskt stressyndrom kan ofta komma några veckor efter den traumatiska händelsen. Men det kan även ta längre tid, upp till månader eller år.
Fakta:
Barn och unga som utsätts för mobbning drabbas två gånger oftare av självmordstankar än andra barn, vilket i många fall också leder till självmordsförsök och ibland fullbordade självmord. Omkring 45 barn beräknas ta sitt liv varje år som en direkt följd av att de mobbas.
Bli först med att kommentera