I en byggnad på Djupdalsbrinken som förr var en kvarn och som senare blev en auktionskammare håller Tonny Målström och Karin Jansson till. Där tar de emot möbler som behöver kläs om och där syr de gardiner och tillverkar inredning till offentliga lokaler. I källaren finns dessutom en liten utställning med olika svensktillverkade sängar.
Tonny öppnade sin första verkstad i sitt hem när han bodde på Granliden i Skived.
– Då hade jag gått ut skolan och så öppnade jag på hösten. Jag gick tapetserarlinjen i Ljusdal, men den skolan är borta nu tyvärr. Ljusdal ligger sex mil från Hudiksvall. Att jag hamnade där var tack vare min mormor och morfar som var inom branschen, de hade sin verkstad i Borlänge. Morfar sa att det var bra lärare i Ljusdal. Det var en eftergymnasial utbildning. På gymnasiet skulle jag bli elektriker men så blev det inte. Efter militärtjänsten fick jag jobb på KMW, på Gjuteriet, i Karlstad. Men nej, det var inte min grej. Det var då jag sökte och kom in på skolan i Ljusdal. Jag gjorde praktik hos mormor och morfar när jag gick utbildningen.
När Tonny var liten var han ofta med sina föräldrar på auktion och då fick han se många gamla möbler.
– Pappa var snickare och jag var ofta med när han skulle renovera sommarstugan och så där. Jag har aldrig haft tummen mitt i näven om man säger så. Han tyckte att jag skulle prova på detta med tapetserarutbildningen. Efter den har jag gått skinnutbildning för att lära mig att laga och färga skinn. Det är också sådant jobb som jag gör.
På Storgatan i Forshaga centrum mitt emot affärerna finns det numera en länga med lägenheter. Men förr fanns fotoaffären där och en möbelaffär och där hade Tonny sina första lokaler. Sedan 1986 finns Tonnys Tapetsserié & Sängbutik i den gamla kvarnbyggnaden på Djupdalsbrinken. Översta våningen i huset är familjens bostad så han har inte långt till jobbet. På senare år har han även skaffat en butikslokal på Storgatan. Karin och Tonny turas om att vara i butiken som är öppen vissa dagar och tider i veckan.
– Jag är inte tapetserare, jag är sömmerska jag, säger Karin. Det är jag som klipper till, skarvar och syr ihop. Sedan spikar Tonny fast det.
– Hon syr gardiner också. Men det är mest möbler vi jobbar med, säger Tonny. Det blir inte så många soffor, det är nog mest fåtöljer och lösa dynor.
I ett rum upphöjt på en ställning står en fåtölj som är på väg att få en ny tygklädsel. Det är ett storblommigt tyg med röd botten. På kanten av tyget står att det kommer från ett företag i Leksand och det gör många av de tyger som Tonny gärna använder.
– Det här är ett typiskt arbete som vi ofta gör. Jag syr och mönsterpassar tyget och Tonny sätter dit tyget, säger Karin.
På golvet ligger några resårer, eller fjädrar som det heter i folkmun. Sådana sitter i sittdynan i många fåtöljer. Tonny förklarar hur de ska sättas fast i botten i något som kallas sadelgjord.
– Först får man se hur många resårer det får plats. Det kan vara olika beroende på hur hård sitsen ska bli. När man har sytt fast dem i botten knyter man ihop dem överst. Men i slutänden ska sitsen bli lite välvd så det är viktigt att bestämma hur de ska sitta först. Man får mäta sig fram för att se hur det ska vara. Ovanpå blir det juteväv. Sedan blir det grundstoppning och ovanpå den sätter man en väv. Över den blir det en överväv. Grundstoppning består av något som heter kroll. Det kommer från dvärgpalmens blad. Det blir ett material som får väldigt bra bärighet. Förr användes ofta träull och det är av aspmaterial. Den är lätt att jobba med och går lätt att forma. Nackdelen med den är att det är en fiber som torkar med tiden och blev smulig. Om möblerna saknade underspänning så fick man städa mycket. För att stabilisera stoppningen syr jag med en lång specialnål rakt genom hela sitsen, en dubbelspets, så heter nålen jag använder.
Förutom möbler har Tonny och Karin gjort inredning till en restaurang i Karlstad. De har även gjort bilklädsel till äldre och nyare bilar. De har även gjort inredning på Karlstad universitet.
– Då åkte vi dit och mätte och räknade på hur mycket material och arbete det skulle bli och så lämnade vi offert, säger Tonny.
I en Ipad har Tonny bilder från arbeten han utfört. Bland annat visar han en grön skinnsoffa där armstöden hade blivit slitna. Det skinn som var helt fick sitta kvar och så köpte han in grönt skinn som han klädde armstöden med. Sedan färgade han dem så att de liknade det äldre skinnet i färgton. Det äldre var lite mer melerat än det nyare och slutresultatet blev bra.
– Ja de blev väldigt nöjda, säger Tonny.
Text och bild: Cicci Wik
(Har tidigare publicerats i Länstidningen Värmlandsbygden)
