Blomsterslottet är en röd huslänga, byggt 1790. Det ligger centralt i Mölnbacka granne med herrgården. I början av 1900-talet bodde en trädgårdsmästare och hans familj i huset, där av namnet.
Från början fanns det fyra enrumslägenheter men idag har det byggts om och till och nu finns det tre bostäder i huset. Den ursprungliga huslängan har byggts till i båda gavlarna och nu är huset L-format. I den ena änden bor Lars (Lasse) Nilsson med sin familj och i den andra bor Lena Andersson och hennes familj. I mitten bor Lasses och Lenas pappa Sven. Lena och hennes man Jan köpte huset 1984. Då var det Mölnbacka Trysil AB som ägde det.
– Det har varit folk här från Värmlands museum och det är många som har haft synpunkter på vad man får göra när man ska bygga till och vad man inte får göra. Hela området här omkring är Q-märkt. Kommunen har märkt vissa platser på det sättet. Här får vi inte ta ner träd om vi vill och inte förändra utsidan på huset. Insidan däremot har blivit om och tillbyggt många gånger. Det finns inget gammalt kvar, det var det inte när vi flyttade hit 1984.
Kulturminne
Q-märkning är en bestämmelse i en kommunal detaljplan som ger skydd åt byggnader eller bebyggelser i det område som omfattas av kommunens detaljplan. Det är Plan- och bygglagen som reglerar skyddsbestämmelser för kulturellt värdefulla byggnader och miljöer på kommunal nivå.
En äldre benämning är K-märkning. Numera är det ett samlingsbegrepp för flera olika typer av lagskydd som gäller byggnader och områden som har kulturhistoriskt värde.
Blomsterslottet var från början arbetarbostäder och det ligger granne med Mölnbacka Herrgård som en gång i tiden varit bostad för bruksdisponenter. I Mölnbacka finns fler områden som har Q-märkts, bland annat en park.
Får
Det var Lenas och Lasses mamma som nu har gått bort som tyckte att Lena och Jan skulle köpa Blomsterslottet.
– Ja mamma tyckte att det var ett jättefint hus. Nu har vi huset ihop med min bror och hans familj, men det var vi som köpte det först. Vi bodde i Finspång och där hade vi får och dem ville vi ha med oss. Det var inte så lätt att hitta rätt ställe, men här fanns det mark så att vi kunde ha dem med oss. Nu har vi inga får kvar, men vi har haft det ända till för fyra år sedan. Men vi kanske skaffar får igen. Fårhagarna sträcker sig ner mot sjön och vägen mot Genbäcken. Det finns en jättefin stig som går från fårhagen upp till två bergstoppar. Vi brukar gå den varje morgon.
Ishus
Strax intill Blomsterslottet står en liten byggnad med väggar av murbruk och sten. Den används numera som slaktbod av Mölnbackas jaktlag men det här huset är byggt år 1700.
– Det är riktigt gammalt, jag tror att det är bland de äldsta i Mölnbacka faktiskt, säger Lena.
Huset har bland annat förr använts som kylrum för plantor. Det har också legat en iskällare vägg i vägg. Isen täcktes av sågspån och så höll den sig kall under stor del av året. I början av 1900-talet bodde elever som gick i mejeriskola på andra våningen i det här huset. I ena änden av huset fanns förr en tvättstuga med indraget vatten som disponerades av de som bodde på Herrgården och andra så kallade högreståndspersoner. Arbetarfruarna fick tvätta i tvättstugan som låg vid Åna. Till den fick man bära vatten från sjön i närheten. Stenhuset rustades upp utvändigt 1993.
Bergvärme och ved
Det fanns många byggnader förr som hörde till Herrgården i området. En del av dem är borta sedan länge. Men några är kvar och alldeles nära Blomsterslottet finns även en gammal jordkällare. Den är riktigt stor invändigt och förr gick en liten väg rakt över taket på den till Herrgården.
– Vi skulle gärna använda den, men tyvärr går det inte för det kommer in vatten från baksidan. Vi får se över vad vi kan göra åt jordkällaren. Nu har vi byggt ett nytt pannrum ovanför jordkällaren. När andra lägger ner sin vedeldning så skaffar vi det i stället, säger Lena och skrattar. Men det är riktigt trevligt. Dit går vi och sätter oss ibland när det är ruggigt ute, det är varmt så där inne kan man sitta och mysa. Vi har bergvärme också men det räcker oftast inte till. Vi är ju tre hushåll i huset och då är det bra att komplettera med veden. Det är rätt rogivande att hålla på med ved och det doftar så gott. Våra söner brukar vara med och jobba med veden och det är alltid roligt att jobba med det ihop.
Intill pannrummet finns en liten lägenhet med tre bäddar, kök och toalett med dusch. Det används ofta av äldste sonen när han kommer hem på besök.
– Vi har inte så många sovrum i vår lägenhet och då är det bra att ha det här som gästrum, säger Lena.
Det växer mycket ek och hassel runt Herrgården och Blomsterslottet. Flera av ekarna är riktigt gamla. Förr fanns det en ek som var tusen år, när den föll fick stammen ligga kvar intill en magasinsbyggnad. Tyvärr brann både magasinet och ekstammen upp nyligen. På baksidan av Blomsterslottet, alldeles intill jordkällaren har Lenas pappa Sven hängt upp fågelmat i ett träd och en hel svärm småfåglar äter sig mätta där inför vintern. En och annan ekorre vågar sig också dit för att få sig ett skrovmål. På andra sidan Blomsterslottets nya pannrum står några bikupor.
– Ja det är Leif Lind som bor i Deje som har bikupor här. Han har fler bikupor utplacerade, bland annat finns några hos Göte Falk på Lövåsen.
Text och bild: Cicci Wik
(Har varit publicerat i Länstidningen Värmlandsbygden.)
