Detta reportage gjordes ursprungligen i juni 2015.
I en källare på Herrhagen i Karlstad finns ett bokbinderi. På brevlådan utanför porten står det Handbokbindare Olof A. Myrin. Det började med att Olof gick en studiecirkel och nu håller han kurser i bokbinderi själv.
Förutom att undervisa i bokbinderi tar Olof emot uppdrag. Bland annat från Länstidningen Värmlandsbygden och Värmlands Folkblad. På redaktionen i Karlstad står årgångar av Länstidningen Värmlandsbygden, inbundna årsvis. Den typen av uppdrag är ett exempel på vad Olof arbetar med när han inte undervisar.
– Värmlandsbygden har jag bundit i ganska många år nu. Sedan ett halvår har jag börjat binda Värmlands Folkblad, VF, också. VF blir det 13-14 böcker om året av. Nya Wermlands-Tidningen, NWT, hörde också av sig. De som har bundit in VF och NWT tidigare har slutat med det. Men NWT ville att jag skulle binda in upp till 150 böcker om året, det var hela koncernens olika tidningar. Det tar tid så då skulle jag bara få hålla på med det så det tackade jag nej till, säger han.
Många av Olofs kursdeltagare stannar kvar och fortsätter gå kurser hos honom år efter år.
– Den som har varit med längst slutade för ett tag sedan. Han hade varit med i 22 år. Många av de jag har nu har varit med i tio till femton år. När jag startade studiecirklarna så hade jag inte en tanke på att de skulle fortsätta. Jag arbetade ut tre kurser som skulle gå på tre terminer. Men det visade sig att de ville fortsätta och då blir det individuell handledning. De håller på med det här på fritiden, någon kväll i veckan. Många arbetar hemma också, det är flera moment som går att göra hemma. Själv arbetar jag med det här på heltid och jag lär mig något nytt nästan varje dag. Det finns hur mycket som helst att lära och lära ut. Det är bara att tänka på hur många olika sorters böcker det finns och det finns många olika tekniker runt om i världen. En kinesisk bok är inte bunden som en svensk eller en amerikansk.
På en hylla i lokalen ligger böcker i olika bokbindningsskeden, de är numrerade efter kurstillfällen. Olof tar fram dem en efter en och berättar hur det går till.
– För en nybörjare på mina kurser tar det tio gånger att binda en enda bok. Det finns många olika tekniker att binda böcker. Det här sättet binder jag inte tidskrifter på. Vid första tillfället får eleverna ta med sig en trådbunden bok. Den tar vi isär. Vid det andra tillfället gör vi försättsbladen, det är de tomma blad som sitter på insidan pärmen i början och i slutet. Vid tredje tillfället häftar man med tråd. Det gör man i en häftlåda. Vid den fjärde sammankomsten limmar man ryggen och då ska den skäras, det är det enda moment som jag gör åt dem, säger Olof.
Han går fram till ett bord med en stor arm med en kniv på. Där spänner han fast en postorderkatalog som han sedan skär av en bit på för att visa.
– Jag spänner fast boken så att den blir som en planka innan jag skär. Kniven som jag skär med går i en cirkelrörelse för att det ska gå lättare att skära. Hävarmen som jag använder ger en enorm kraft så jag behöver inte ta i särskilt mycket.
Nästa moment är att runda boken i den ände som ska bli bokrygg. Då används en klubba som ska användas innan limmet är helt torrt.
– En del kursdeltagare tycker att det är svårt men andra går det bra för. Vi börjar kurstillfällena vid halv fem och håller på till nio, och det är många arbetsmoment som ska hinnas med under en kväll. En kväll med fikarast tar fyra och en halv timmar. Ett annat moment är falsslagning. Det är nog svårare. Då spänner man fast boken mellan pressbrädor och då ska tre millimeter sticka ut. Sedan slår man fals, det är samma sak som att vika. Varför gör man då detta, jo när du har läst i boken och slår igen den igen så ska den gå tillbaka till sin ursprungliga form. Det är för att den ska behålla formen och på så sätt hålla längre, förklarar Olof.
Många öppnar en ny bok i mitten och fäller ut den. Men Olof säger att det rätta sättet är att öppna den lite i början och lite i slutet först och sedan öppna den inåt mot mitten från två håll.
I en pärm sitter prover på material till omslaget. Kursdeltagarna väljer från den. På ryggsidan och på övre och nedre hörnen, fram och bak, är det ofta enfärgat. Överdragspappret mitt på fram- och baksidan brukar vara mönstrat.
– Klot, som sitter på rygg och hörn, är en försvenskad variant av det engelska ordet för tyg, cloth. Det är tyg.
Bokbindarcirklarna har Olof haft via Studieförbundet Vuxenskolan och nyligen fick han en utmärkelse. Inne i ett rum intill verkstaden står ett diplom med en uggla överst.
– Den 28 maj i år mottog jag SV Värmlands Kulturpris 2015 “Ugglan” på Café Iris. Inga pengar, men äran. Det var väldigt roligt, säger han.
