Snart kommer flyttfåglarna

Fågeltornet på Forshagasidan av Norra Hyn är ett morgontorn.

Norra Hyn är en liten men fågelrik sjö som ligger mitt emellan Forshaga och Kil. Kommungränsen går rakt genom sjön. Det finns ett fågeltorn på vardera sida om sjön. Enligt uppgift har över 200 fågelarter siktats vid Norra Hyn och det är en riksintressant fågellokal för ornitologer. Snart är det dags för flyttfåglarnas ankomst. Den första tranan har redan synts till vid Hornborgasjön och snart landar de på fälten kring Norra Hyn också.

Fågeltornet som står på den sida av sjön som ligger i Forshaga kommun blev möjligt att bygga efter ett beslut i kommunstyrelsen 1973. Då beviljades Naturskyddsföreningens krets – Deje-Forshaga-Kil ett bidrag på sex tusen kronor för att ett fågeltorn skulle kunna byggas. Sedan dess har skolklasser, fågelskådare och många andra besökt tornet för att spana ut över den lilla sjön. Tornet står nära Lillmyren. Det höga trätornet är mörkbetsat och det smälter in bland de höga träden. För att komma till dit tar man riksväg 62 söderut från Forshaga. Sedan svänger man höger mot Kil och Öjenäs vid Dyvelsten. Ett par hundra meter in på den vägen är det skyltat både med Fågeltorn och Lillmyren. Där svänger man höger och kör cirka 100 meter till den lilla parkeringsplatsen som finns iordningställd där. Från parkeringen finns det en stig, som är utmärkt med orange färg på träd och stolpar. Den smala och svängda trappan upp i tornet är kanske en utmaning för någon som är höjdrädd. Men väl där uppe finns ett litet vindskydd att gå in i om man vill. På utsidan finns en bänk där besökaren kan sätta sig och kanske ta fram sin fika. Härifrån ser man tranor, gäss, måsar, en och annan häger kanske. Rördromens karakteristiska dova läte brukar höras på våren, men den kanske inte syns lika bra. Den som har riktig tur kan få uppleva havsörn, det är en mäktig syn när den stora fågeln kommer svävande över vass och vatten. Även älg och rådjur brukar synas från tornet då och då.

Norra Hyn är en slättlandssjö som är omgiven av bördiga jordar i norr och nordväst. Det gör sjön att vattnet i sjön blir näringsrikt och grumligt. Det finns gott om föda för fåglarna här. I slutet av 1990-talet och i början av 2000-talet var den ganska igenväxt. I början av förra seklet, 1910, sänktes vattennivån i Norra Hyn för att mer åkermark skulle bli tillgänglig. Tidigare har det även gått betesdjur runt sjön eftersom strandängarna gav bra bete. Det höll efter igenväxten. Men i takt med att betesdjuren blev färre började sjön växa igen. Med sitt rika fågel- och djurliv har Norra Hyn höga naturvärden. Den har till exempel länge varit en viktig häckningsplats för skrattmåsar, med Värmlands största skrattmåskoloni. Namnet Norra Hyn skvallrar om att det även finns en Södra Hyn inte allt för långt bort och så är det. De båda sjöarna är tillsammans resterna av en vik som en gång var en del av Stor-Vänern. När landhöjningen kom efter istiden snördes de av från den stora sjön. Idag binds de båda sjöarna samman med en 500 m lång kanal.

Det är inte bara fåglarna som gör området värdefullt. Mot sydväst, strax innan Illberg, finns ett gravfält, en gravhög och elva runda stensättningar. Här finns ängsmark som bitvis är ovanligt artrik. Här ligger även en bit av den banvall som en gång var Sveriges första järnväg. Den gick från Fryksta vid Fryken till Klarälven i Lyckan. Detta är utmärkt med en loksiluett som syns från vägen vid Illberg och det finns även en loksiluett som syns från riksväg 62 vid Lyckan.

Under 2000-talets andra halva beslutade sig Kils och Forshagas kommuner för att söka pengar från länsstyrelsens landsbygdsprogram för att göra sjön mer tillgänglig för besökare. Något som mynnade ut i att det bland annat blev en ny markerad väg till fågeltornet på Forshagasidan och ännu ett fågeltorn byggdes på andra sidan, på Kils sida.
– 2003 gjorde vi rotorkultivering och 2006 röjde vi på Måsholmen som är en liten ö i sjön. Vi rotorkultiverade ytterligare lite 06 också. Det här gjordes på ett landområde utanför Forshagas fågeltorn. Skogsvårdsstyrelsen har haft ett fårbete söder om nerfarten till fågeltornet, säger Katrin Edholm som är miljö- och hälsoskyddsinspektör i Forshaga kommun.
Det finns även en vandringsled som går förbi fågeltornet på Forshagas sida. Den som vill vandra lite längre kan parkera vid Löved och följa leden därifrån. Det finns information om vandringsleder i Forshaga kommun på forshaga.se. Det finns information om Norra Hyn på kil.se också. Fågeltornet på Kils sida passar den som vill spana efter fåglar på eftermiddagar och kvällar och tornet på Forshagas sida är ett morgontorn, där det passar bäst att spana tidiga mornar.

FAKTA – om fåglar vid Norra Hyn

Arter: Totalt har närmare 200 fågelarter observerats i Norra Hyn. Fågelrikedomen är störst under vår och höst.

Rödlistade arter: Tvåfärgsnopping (80) Ortolansparv (80) Ryl (80) Brunand (80) Bivråk (80) Skogsduva (80) Skedand (06) Bläsand (06) Årta (06) Grönskära (06)

Bland häckande arter i sjön kan nämnas: Rördrom (06) Grågås (karaktärsart 06) Vattenrall (06) Brun Kärrhök (06) Småfläckig sumphöna (06) Sångsvan (06) Trana (06) Skrattmåskoloni (300-500 par) Fisktärna (06) Skäggmes (06)

I Norra Hyns omgivningar (strandängar, lövsumpskogar samt åkermarken runt om sjön) påträffas bl a: Näktergal (06) Entita (06) Stjärtmes (06) Rosenfink (06) Mindre hackspett (06) Gulärla (06) Kärrsångare (06) Gräshoppsångare (06) Göktyta (06) Hornuggla (06) Storspov (06) Tofsvipa (06) Enkelbeckasin (06) Sånglärka (06) Hämpling (06) Kornknarr (06)

Sjön besöks sommartid dagligen av storskarv, häger, fiskgjuse och lärkfalkar på jakt efter trollsländor. På senare år besöks sjön alltmer av havsörn, främst sensommar och höst. Sjön och våtmarkerna lockar även till sig förbiflyttande rovfåglar till exempel blå kärrhök, stenfalk och pilgrimsfalk. Individrikedom och diversitet bland rastande flyttfåglar varierar med väderförhållanden och tiden på året.
Källa: Naturvårdsprogram Kils kommun