Mellan Forshaga och Kils kommuner ligger den lilla fågelsjön Norra Hyn. Hit kommer många fågelarter varje år för att häcka och en av dem är tranan. Ibland samlas de i hundratal på åkrarna runt sjön och deras läten och rop hörs vida omkring.
Tranan, eller Grus Grus som den heter på latin, brukar räknas som vårens budbärare och den är Västergötlands landskapsfågel. Där ligger även Hornborgasjön där trandansen blivit en turistmagnet. Den långbenta fågeln, med den gråaktiga fjäderdräkten trivs i våtmarker. Vintern tillbringar de flesta av dem i södra Spanien och i Tunisien. Varje år brukar det komma rapporter om när den första tranan har siktats vid Hornborgasjön. När det börjar bli ett hundratal som kommit dit för att dansa börjar man räkna dem och det har slagits rekord i antal, flera gånger, under de senaste decennierna. Hur många tranorna är, kan den som vill följa online.
Många av de mindre fågelarterna har minskat i antal men gäss och tranor har en motsatt utveckling. De har i stället ökat i antal. Antalet tranor har till och med ökat så mycket att fågeln numera räknas som ett stort bekymmer för jordbruket. Tillsammans med gäss orsakar de skador för miljontals kronor som Naturvårdsverket ersätter till lantbrukare. Pengarna ska gå till att förebygga eller åtgärda skador som de stora fåglarna ger upphov till. Runt Norra Hyn finns både strandängar och åkrar.
− Gässen väljer hellre välgödslade åkrar än sina naturliga betesmarker som strandängar, säger Johan Månsson, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet och Viltskadecenter.
Länsstyrelsen i Värmland skriver på sin hemsida att viltskador först och främst ska förebyggas genom jakt. Men det gäller bara för gäss. Tranor och sångsvanar är fredade och dessa arter får inte jagas, de kan i stället skrämmas bort med hjälp av till exempel vimplar, fågelskrämmor, speglar, gasolkanoner och raketer. Skrämsel kan användas i kombination med kallade avledningsåkrar där grödor odlas enbart till fåglarna. Exempel på frön som kan sås på en avdelningsåker är till exempel lucern, käringtand, vitklöver, timotej, ängssvingel, kummin och cikoria. Den senare, cikoria, har visat sig vara en riktig läckerhet för grågäss.
Tidigt på våren gör fåglarna mest skada på nysådda korn- och vetefält. Tranor äter upp utsäden och gässen betar gärna de nya små plantorna som kommer upp. Havre och råg verkar fåglarna inte vara lika förtjusta i, enligt en studie som gjorts av Viltskadecenter. De späda plantorna kan även skadas när fåglarna trampar ned dem. Under sommaren och hösten händer det ibland att både tranor och gäss trampar ner och äter såväl omogen som mogen säd. Det händer framför om den mognande eller mogna säden av någon anledning ligger ner, till exempel efter ett kraftigt regn. Då kommer fåglarna åt att äta axen och sädeskornen eftersom den liggande säden blir landningsplatser i fälten. Under hösten kan fåglarna göra skada på höstsådda grödor. Skadorna liknar dem som förekommer tidig vår.
Till Norra Hyn kommer tranor för att häcka varje år. Det har konstaterats sedan 50-talet enligt en rapport som gjordes 2009–2013. I den rapporten står att det sannolikt bara var ett enda häckande par 1990 medan det fanns mellan sex och åtta par 2013. På hösten kommer flockar med flyttande tranor som stannar till vid Norra Hyn för att övernatta på sin väg söderut. 2011 noterades 1 050 tranor vid sjön den 3 oktober.
Fakta – om tranan
Namn: Trana (sv.), Eurasian Crane (eng.), Grus grus (latin).
Ålder: Vi vet, från ringmärkning, att tranor kan bli åtminstone 18 år. Förmodligen kan de bli betydligt äldre än så, men det är bara ett antagande.
Längd: 1,15 – 1,30 meter. Honor blir kortare, hanarna längre – med stor individuell variation. Precis som hos människor.
Vikt: 4-7 kilo.
Vingbredd: 1,80 – 2,25 meter.
Antal ägg: Två. Oftast.
Släktingar: Det finns femton (15) olika arter tranor i världen. Flest finns i Asien – åtta arter. Resterande i Nordamerika, Afrika och Australien.
Källa: hornborga.com
Bli först med att kommentera