Boktips: Att vägra ge upp – att leva med återkommande depressioner

Författare; Elisabeth Arborelius
Titel; Att vägra ge upp – att leva med återkommande depressioner
Förlag; Norlén&Slottner

”Det var en gång en liten flicka som inte visste vad det var att vara älskad i sin familj. Och som inte visste hur det var att bemötas med värme, respekt och kärlek. Och som inte visste vad det var för fel på henne, bara att hon rakt igenom var fel.”

Hela livet igenom går vi alla igenom tillkortakommanden som vi sedan livet igenom försöker bearbeta, en healingprocess som kan te sig olika tuff för oss. En del människor lever med återkommande depressioner, så är det för Elisabeth Arborelius som trots ett relativt gott liv, såväl privat som professionellt, inte kunnat hålla återkommande ångest och depressioner helt borta.

Som undertiteln anger handlar det om att lära sig leva med detta ”helvete på jorden”. Boken är författarens sätt att ge ett bidrag till en större förståelse? Genom boken öppnar hon dörren till sitt eget inre och bjuder in oss alla. Det är insikter som trots det subjektiva anslaget fungerar som en välsignad invit. Depressioner är ”trauman” som i särskilda situationer gör henne utslagen i flera dygn. Hon ser dessa tillfällen som handikapp som man kan lära sig att handskas med.

För hennes del är det ett antal brister i den ursprungliga hemmiljön, med en dominant och icke-bekräftande mor och separation från en älskad mormor i femårsåldern. Upplevelserna är hennes egna och boken ett sätt att bearbeta det svåra. Hon provar medicinering och terapi och vissa nära vänner tycks ovärderliga i hennes försök att hantera det svåra.

I barndomen har hon att brottas med svårigheter. Hennes mamma är ofta ledsen och gråter inlåst i sovrummet. Mamma bestämmer vad Elisabeths dockor ska ha för namn. Mamman och Elisabeth  har ingen naturlig bra relation, barnet får hela tiden får lirka till sig sina egna önskemål. Det kan vara att få en ny kjol, till att själv få bestämma vilka kläder hon ska ha på sig i skolan. Att tvingas överta storebrors grå trenchcoat för att sedan utstå gliringar från skolkamraterna kan inte vara varken tryggt eller speciellt snällt om man som ung tjej älskar att få vara feminin? Barnens lekkamrater ”duger” inte, Elisabeth har en äldre bror och får senare en älskad lillasyster. Lekarna stannar utomhus eller i trapphuset.

Det känsliga barnet Elisabeth vantrivs i sin familj, så det är knappast att förvåna sig över att hon flyttar hemifrån och gifter sig ungt, mot föräldrarnas bestämda vilja. Hon närmast flyr in i ett äktenskap. Boken är ett viktigt dokument om hennes väg att bemästra demonerna. Den visar i grunden hur viktigt det är att barn blir bekräftade och älskade, ibland är det omöjligt i familjer som på olika sätt kan vara ”dysfunktionella”.

Detta är en viktig bok. Elisabeth har öppnat upp dörren till sitt inre och till sina egna, högst personliga erfarenheter av lycka, mognad, men också svåra upplevelser i barndomen som gett avtryck i återkommande svårmod, ångest och depressioner.

Att lära sig leva med dessa minnen och orka vara en levande människa, det är erfarenheter av livets hårda skola som kan komma fler till del. Hur hanterar vi gamla sår och tillkortakommanden? Hela livet igenom försöker vi hela oss på de sätt vi kan.

Författaren Elisabeth  Arborelius är legitimerad psykolog och docent i psykologi vid Karolinska Institutet. Numera arbetar hon som teologiedoktor i tros- och livsåskådning och som präst i Stockholms Stift. Författarens royalty från boken går oavkortat till föreningen MIND, som startades för 85 år sen i syfte att främja den psykiska hälsan.

Text:

Här kan du beställa ditt ex av boken >>>