Cissi Leibring har vuxit upp i Sörgårn i Skived. Hon föder upp får och arbetar för en levande landsbygd. Bland annat har engagerat sig i både Centerpartiet och LRF.
– Idag har tre arkeologiska fynd plötsligt visat sig för mig. En på gårdsplanen, en i hästhagen och en inkilad i uthusväggen. Det är så spännande att få upptäcka föremål från gångna tider. Min dröm som liten var att bli bonde eller arkeolog. Så intresse för historia har alltid funnits med mig.
Och här i Skived kan man hitta riktigt gamla saker, för här har det varit bebott sen stenåldern. Pappa och hans bror hittade när de var barn en stockbåt av ek från just stenåldern. De var mycket exalterade och tänkte laga stockbåten för att kunna använda den, men då kom farfar Albin och räddade det arkeologiska fyndet. Så körde han in till Karlstads museum och pojkarna Åke och Ingemar förväntade sig en rejäl belöning. Mycket besvikna blev de då belöningen bestod i ett årskort med fritt inträde till Museet… Inte direkt vad två pojkar ville ha.
Men dagens fynd är dock inga stenålders föremål, de är betydligt nyare, men roligt ändå då det känns som en slags hälsning från förfäderna. Ibland sitter jag och ser ut över älven och tänker på hur många människor som måste ha traskat bredvid Klarälven. Tänker på när pilgrimsleden gick här upp mot Nidaros.
Pappa brukade berätta hur det var när han var barn i Skived och Klarälven var en mycket central plats. Där gick man längs älven, man fiskade, tvättade kläder och nedanför Lövgatan var det en sandstrand där man kunde bada. Sen blev det mer utsläpp från fabrikerna och det började släppas ut avlopp i älven. Så när jag var barn på 60 och 70 -talet då hade älvstränderna vuxit igen och Klarälven hade blivit en “grisälv”. Men sen kom reningsverk och hårdare miljöregler och på 80-talet blev älven ren och badvänlig igen. Och nu finns åter fina strandpromenader.
Ser igen på dagens fynd och grunnar över vad porslinsskärvan suttit i för föremål. Kanske en kopp. Undrar vem som drack ur den. Vad var det för häst som haft det gamla betslet och var har den gamla järnsaken suttit och använts till. Tänk vad det är spännande bara man låter tankarna få fantisera och förlora sig en stund från nuet. Tänk om man kunde lyfta upp ena fyndet och för någon minut få se en glimt från tiden då det användes, det vore häftigt. Finns ju appar till allt har jag hört, men med det här går allt apparna bet.
Nej, nu får jag återgå till nuet och dagens göromål. Och fynden tar jag och lägger för att fortsatt sparas till eftervärlden.
Ha det gott alla vänner!
Hälsar Cissi
Bli först med att kommentera