Torbjörn Strömberg bor i Forshaga och är ledamot i kommunfullmäktige för Vänsterpartiet. Här följer en insändare som han har skickat till ForshagaDejeNytt.se
Enligt sverigedemokratisk retorik har invandringen bidragit med ”samhällsupplösande mångkulturalism, skapat stora och allvarliga problem i form av segregation, utanförskap, sjunkande kunskaps- och betygsnivåer i skolan, etniska och religiösa motsättningar, ökad kriminalitet, skenande kostnader och en försämrad välfärd”. Det framgår om man exempelvis läser valfri riksdagsmotion från SD om invandringspolitik.
(Länk till motion till riksdagen 2016/2017:3409 En ansvarsfull invandringspolitik)
I just den motion som jag här ovan citerar benämns detta som resultat av en ansvarslös politik och att så kan det minsann inte få fortsätta, tycker SD:s motionärer. Det är alltså inget annat än klassik skåpmat från SD, som vi alla känner så väl igen och det finns liksom ingen hejd på eländet som de inte lyckas associera med invandring. Men om vi för ett ögonblick lämnar själva dumheterna i premisserna och istället ser på hur resonemanget är uppbyggt ger det en intressant ingång till att studera hur SD, utan problem, accepterar en viss typ av invandring, den av uttalade nazister på sina fullmäktigelistor.
SD i Forshaga har inte haft någon gränskontroll vad det gäller invandring på deras fullmäktigelistor eftersom de inte var låsta. Åtta personer utnyttjade möjligheten att anmäla sig som kandidater till Länsstyrelsen och två av dem är uttalade, och väl kända som, nazister. Den här ansvarslösa politiken kan endast motiveras av att SD i Forshaga tycker att det är ett mindre problem med sådana företrädare på deras mandat än att det står tomma SD-stolar i fullmäktige. Det är en mycket tydlig ståndpunkt från deras sida, vilka de ska hållas ansvariga för.
Det finns färska erfarenheter av vad som kan hända när det finns uttalade nazister i fullmäktige. I ett reportage av Peter Kadhammar framgår hur rädslan kröp in i de demokratiska församlingarna och bland tjänstemännen efter att NMR hade gjort entré i fullmäktige i Ludvika. Det beskrivs hur sju av Socialdemokraternas 17 ledamöter ogärna yttrade sig i debatter, enbart på grund av närvaron av NMR och deras filmande supporterskara på åhörarläktaren. Det beskrivs att Miljöpartiet valde att vara flera som gick upp och pratade så att ingen skulle hamna ensam i skottgluggen. Det beskrivs hur politiker upptäckte att de blivit stalkade och medvetandegjorda om av att deras hemadresser var kända. Kommunalrådet Leif Pettersson i Ludvika trodde att alla partier hade ledamöter som inte ville yttra sig. Det politiska samtalet tystnade, vilket i förlängningen innebär ett hot mot de demokratiska institutionernas legitimitet.
(Kadhammar, Peter, ”En handfull nazister sätter skräck i Ludvika” i Aftonbladet)
Jag har i ett flertal sammanhang lyft aspekten att det med stor sannolikhet kommer dyka upp nazister i Forshagas fullmäktigeförsamling och att jag håller Sverigedemokraterna ansvariga för det. Jag har en tuff ingång, det vet jag, och frågan som rimligtvis går att ställa är om jag därvidlag skapar ett så otrevligt klimat att Sverigedemokrater hoppar av enbart därför, vilket i sin tur innebär att nazister får en plats i fullmäktige. I det avseendet borde kanske jag bli ansvarig för att nazister gör entré i fullmäktige? Mot det kan anföras att varken jag, eller någon annan utanför SD, är ansvariga för att de valde att ha öppna listor. Samtidigt blir det märkligt i en demokrati om en politisk motståndare skulle argumentera enligt linjen: ”om du är för tuff mot mig hoppar jag av och då kommer det in en uttalad nazist och det är då ditt fel”. Alltså ett hot om en offerkofta av det tjockare slaget. Nej, SD i Forshaga är ensamt ansvariga om det kommer in uttalade nazister i fullmäktige, helt enligt SD:s egen logik.
Torbjörns Strömberg
Ledamot i kommunfullmäktige (v), Forshaga kommun
Notera:
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står bakom texten, inte ForshagaDejeNytt.se
Hallå där Torbjörn Strömberg, det sägs att du bloggar och att din blogg heter Apelsintalare.
Varför heter den så?
– För mig är “apelsintalare” egentligen en besvärjelse och ordet betecknar en talare som inte är värd att lyssna på. En pratkvarn som aldrig kommer till skott och man kan lika gärna äta en apelsin istället för att lyssna. När jag kallar mig för apelsintalare är det ett sätt för mig att tvinga mig till väsentligheter och därmed låta omgivningen visa att jag har fel. Så länge någon kommenterar det jag skriver är jag alltså ingen apelsintalare, vilket är mitt mål.
Bli först med att kommentera